Carl Malmstens Olofskola, 1927-41

På hösten 1927 startade den av Carl Malmsten initierade Olofskolan med ett 30-tal elever indelade i fyra grupper. Tio år senare fanns en småbarnsavdelning (3-6 år), fyra förberedande klasser, femårig mellanskola samt de två första ringarna i ett fyraårigt realgymnasium. Tyvärr försämrades ekonomin (detta var en privatskola med vissa statliga bidrag samt intäkter från privata donationer) och år 1941 var dess saga all. En del av skolan, verkstadsskolan, lever dock kvar idag som Carl Malmstensskolan

Undervisningen bedrevs efter de riktlinjer som den italienska pedagogen doktor Maria Montessori dragit upp vilket innebar att eleverna ”utan tvång och yttre pådrivning på egen hand kunna upptäcka och förkovra sig i läsningens, skrivningens och räkningens konst”. Onekligen en rätt nyskapande skola om man jämför med den klassiska svenska undervisningspedagogik som dominerade de vanliga läroanstalterna.

På bilden ovan ses en blyertsteckning av Birger Sjögren i ring 1. Att uttrycka sig med penna eller pensel sågs som viktigt och därför var teckningsundervisning obligatorisk, precis som slöjd. Med tanke på Sjögrens resultat får man nog säga att skolan lyckats mycket väl. En utställning på Konstakademien 1937 visade också på skolan verkligen lyckats på detta område. Det är bara att beklaga att undervisningen var tvungen att läggas ned, men samtidigt får vi vara glada åt att möbelskolan fortfarande finns kvar.

Grossmaninteriör på Valhallavägen

Grossmanritad våning på Valhallavagen 147

Sommaren 1936 träffade Greta Magnusson-Grossman Ludvig Nobel (son till Robert Nobel, Alfreds bror) i Båstad och blev inbjuden att där ställa ut sina alster på en utställning som anordnades av honom. Vid utställningen medverkade även Carl Malmsten och NK med bl.a. Astrid Sampe som textildesigner, så Grossman var i gott sällskap. Lodvig Nobels son Olof och hans fru Annicka blev mycket imponerade av Grossmans bidrag och lät henne inreda deras tvårummare på Valhallavägen. I Svenska hem i ord och i bilder presenteras Nobels våning, men tyvärr framgår inte vilka av möblerna som ritats av Grossman och vilka som köpts in. Då Grossman denna sommar samarbetade med Astrid R Sohlman och hennes Studio Ars, är det troligt att vissa av textilierna är framtagna av henne. Mattorna kommer dock från Märta Måås-Fjetterström

Matrumet i Gärdesvåningen går i blått och vitt och både stramt och inbjudande. Bordsskivan är i vitt elfenbensträ och benen av björk. Tyget är engelskt, men mattans ursprung är okänt. Vardagsrummet, vars inre del syns på bilden ovan, har två väggfasta bänkar klädda med honungsgul damast med ”vitgråt snirklar” i anslutning till den mycket originella och stiliga öppna spisen. Bordet, som hör till dessa bänkar, har skiva av flammig alrot och ben i jakaranda. Bordsskivan har rundade hörn, likt  det i matvrån. Troligtvis är dessa och bänkarna av Grossmans design. Till vänster i bild ses ett bar- och matsalsskåp i jakaranda som också skulle kunna vara ett av Grossmans verk. Skåpet syns tydligare på det nedre fotot på denna bild. Mattan under bordet är Måås-Fjetterströms Spetsporten.

Framför den breda fönsterväggen står en soffa och en fåtölj klädda i pariserblå sammet samt ett bord med råglasskiva. Mattan inunder är beigegrå och av marockanskt ursprung. Framför fönstret hänger ett tunt traperi som han dras för och täcka både fönsterväggen och ingången till matvrån. Med hjälp av detta enkla trick, kan rummet lätt skifta karaktär. Här en bild på soffgruppen. I bakgrunden skymtar sovrummet genom dörröppningen.

Tyvärr saknas bilder på sovrummet vars sängmöbel är utförd i alm och överkast i ”ljusblå matelassé översållat av små beigefärgade buketter”. Sängborden är två råglasskivor som är fastskruvade direkt i väggen och förvaringen för kläder, underkläder, skor m.m. är infällda i väggen. Om detta är en detalj som hör till lägenhetens fasta inredning, eller ordnad av Grossman, går inte att säga. Dylika förvaringsmöbler är dock inte speciellt vanliga i dessa hus. Sovrummet innehåller också en gammal brudkista från Båstad och en antik spegel som skymtar på bilden av soffgruppen.

Carl Malmsten är årets man!

Såhär inför årsskiften är det på sin plats att kora årets man och jag väljer: Carl Malmsten! Män har, tyvärr, en tendens att var gubbiga och trista men Malmsten är sprallig, arg och egensinnig – precis som man skall vara. Och så fint de har det hemma, Carl och hans fru! En sådan miljö ser man inte så ofta idag och det är verkligen synd.

Kanske har det med åldern att göra, men idag tycker jag verkligen att Malmstensmöblerna är väldigt fina, precis som så många andra typer av möbler. Framförallt tycker jag att man bör blanda allt efter behag: praktiska möber, enbart vackra möbler och ärvda möbler. Och som jag brukar säga, när jag får syn på en trist enhetlig modern miljö: vad är det för fel på Empir?

Se Malmstensdokumentären från 1970 och möt en riktigt intressant människa av den sort som det borde finnas fler utav.