Det var en ovanligt vacker julhelg i år. Snön låg i drivor och dagarna var antingen soliga och klara med ett fantastidkt ljus, eller mjölkvita med ett minst lika tilltalande sken.
Vackrast var det i skymningen när det svaga, blå ljuset sakta men säkert försvsnn i det tilltagande mörkret.
Och jag fick allt det där underbara snöiga snöandet och ljuset från alla håll – först nu i April i Lappland. Det var en livskraftig tid.