Än är de bara träden långt borta här i mellansverige men längre norrut har hösten kommit längre och om en månad finns det knappast många löv kvar i träden. I slutet av oktober kan det se ut som på bilden ovan. Lite dystert kanhända, men jag gillar färgskalan som dock inte alls framgår av bilden.
När höstlöven faller och mörkret suger i sig allt mer av dagarna lyssnar man på Les feuilles mortes. Den finns i många, många inspelningar. Piafs version från 1949 (tror jag) är mycket bra, men min favorit är nog denna som bara verkar finnas på ett ljudspår från en gammal film. På skiva är det betydligt sävligare. Instrumentalt föredrar jag den version som finns på albumet Something else från 1958. En fantastisk platta!
Roligt att du fastnat för ”Les feuilles mortes”. I gamla tider när man lade upp ”libraries” i ”Windows Media Player” hade jag en bel radda med inspelningar och insjungningar, även Montands. I samband med något computerbyte försvann dock alltsammans och nu för tiden är det ju bara ”Spotify” som gäller – något jag inte begriper mig på.
Instrumentalt tycker jag att Miles Davis och framför alt Stan Getz står i en klass för sig. Getz som f.ö sade att han aldrig spelat en ton som han inte menat.
Nu är det så att min favoritversion av sången faktiskt är ”Autumn Leaves” med Eva Cassidy. Det är visserligen en översättning men sångerskan är helt underbar. Här är en länk, lova mig att lyssna till den: https://www.youtube.com/watch?v=xXBNlApwh0c
Sången hörde jag f.ö. för första gången för många år sedan en fredag kväll på Harvard Square i Cambridge, Mass. framförd av två musiker, förmodligen från Haiti eller någon annan f.d. fransk koloni. Sedan dess lyssnar jag på den om och om igen i olika versioner. Både originalet och den engelska version går direkt i hjärtat.
På Svenska heter den En stjärna föll, finns bl.a. med Harmony Sisters om jag inte minns fel.
Hade aldrig hört Cassidys version måste jag erkänna. Den var fin. Har inget emot översättningar och tycker att den engelska texten är väl så bra den också.