Grundigs svenska modellutbud 1957

Jag kom över Grundigs modellprogram för modellåret 1957 (som jag tror sträcker sig från hösten 1956 till sommaren 1957 – som bilars årsmodeller ungefär). Det är en jättefin trycksak med snygga illustrationer och underhållande text. Om ni tycker att bilderna är små, klicka på dem för att se dem i större format.

Årets nyhet är Wunsch-Klang som är en tidig form av equalizer. Arrangemanget är inte alls dumt och fungerar verkligen. De yttersta rattarna är bas respektive diskant, de inre justerar mellanregistret.

En detalj säkerligen rätt okänd för nutidsmänniskor är det så kallade 3D-ljudet. Innan stereon slagit igenom hade man kommit på att en viss rymdverkan kunde erhållas om man satte diskanthögtalarna på apparatens sidor, och basen i dess front. Jag tycker detta är en bra lösning, ty jag gillar inte när diskanten blir för påträngande, om det inte är frågan om elektrostatiska diskanthögtalare (de saknar distorsion). Den dyrbaraste radiogrammofonen i broschyren, syns längre ned, har basen i apparatens botten, riktad ned mot golvet, och hela det övre partiet fyllt av mellanregister- och diskanthögtalare.

Den rundstrålande hi-fi-tillsatsen har jag inte hört, men den är säkert inte så tokig. Skulle bra gärna vilja höra hur den låter. I Tyskland fanns den i flera olika utföranden, bl.a. som en “golvlampa” med två armar som hade en högtalare istället för lampskärm.

Fjärrkontrollen däremot hade man nog begränsad nytta utav även om det var smidigt att kunna variera volymen. Orkester-knappen användes för att få normal ljudåtergivning, jazz höjde diskanten, solo förstärkte mellanregistret osv.

Detta år innebar designmässigt en brytningstid när nya, stramare linjer blev allt vanligare. Radion ovan är klassiskt backigt tysk i sin formgivning, den under har rakare linjer och känns mer modern. Jag gillar visserligen båda stilarna, men föredrar den nedre som faktiskt är rätt speciell. Bashögtalarna sitter i radion, vinklade på något märkligt vis och på sidorna var sin elektrostatisk högtalare för diskanten. Just nu finns en till salu på Myrorna i Ropsten. Fungerar, men behöver en elektrisk genomgång (kondensatorer och sidohögtalare).

Här har vi lyxklassen och då vågar man sig inte på alltför modernistisk form! Båda dessa radioapparater håller hög klass och det skiljer inte så mycket. Den nedre har dock kraftigare förstärkare och är något större. Båda har en ljudåtergivning som står sig väl än idag (om de är i bra skick).

Den högra radiogrammofonen har jag uppe i Norrbotten och den är mycket kraftfull och verkligt välljudande. Helt klart mycket prisvärd, om man har i åtanke att den vänstra bara kostar 200 kr mindre och har en betydligt sämre förstärkare.

Denna apparat hör nog till de bästa från sin tid. Skivspelaren har en påkostad magnetisk pick-up från Elac som ger överlägsen reproduktion av mono-skivor.

Perpetuum-Ebner hörde verkligen till de mer intelligenta av skivväxlarna vid denna tid och brukar fungera bra än idag om man byter de drivremmar (det finns tre) som eventuellt torkat.