Jag köpte Staden på malmarna härom dagen. Det är en läsvärd bok som behandlar bebyggelsen i Stockholm fram till vår tid. Tonvikten är dock på bebyggelsen före 1930. Boken är rikt illustrerad med interiör- och exteriörbilder, planritningar och skisser.
Här intill en bild ur en för 1880-talsarkitekten oumbärlig bok, mönsterboken Hittenkofers Architektonische Formenlehre utgiven 1877 (för större format klicka här). En kunnig arkitekt satte omsorgsfullt samman arkitektoniska element till en passande helhet. Basen var oftast nyrenässans, men inslag av gotik och barock ansågs mycket passande. Dekorationer, ofta i form av fabriksgjutna gipsdetaljer, var lätt tillgängliga, precis som stucktaklister som såldes som metervara i kombination med hörnstycken. Det hantverksmässiga inslaget var kanske inte riktigt vad många idag tänker sig. De ståtliga ”snidade dörröverstycken” som pryder mången Östrmalmssalong, är inte sällen gjutna i gips.
Jag tycker att det är en sympatisk form av arkitektur, detta att foga samman klassiska element till en ny helhet. Eklektiskt, javisst, men även för detta banala byggande krävs skickliga yrkesmän. Naturligtvis är det svårare att göra samma sak idag. Snålt tilltagna våningshöjder och frånvaron av högklassiga port- och fönstersnickerier gör detta mer eller mindre omöjligt om man vill erhålla ett förstklassigt resultat.
När man tänker på hur mycken grannlåt som genom åren gått till spillo och förpassats till soptippen är det lätt att bli dyster till sinnet, men betänker man att det är relativt lätt att åstadkomma nya dekorationer i autentisk modell, ljusnar det en smula.