För er som är bekanta med Sara Lidmans Bära mistel, är väl knappast Linda Ståhl obekant. Hennes affärsverksamhet bestod av Rum för resande vilket var ett slags pensionat, men eftersom Linda var konservativ, hade hon inte kommit sig för att byta ut skylten mot den mer tidsenliga beteckningen Pensionat.
Min släkting, fru L, hyrde också ut rum. Familjens villa inne i stan var stor och rymlig och övervåningen hade således apterats till Rum för resande och den verksamheten gav ett gott tillskott till mannens, polisens, inkomst. Jag minns ännu den starka doften av det stora trädet inne på gården vid deras fina gamla hus en gång i slutet av 70-talet.
Fru L var både driftig och modern; hon tog tidigt körkort och var dessutom aktiv bilkårist. En gång när hon var ute med bilen blev hon hejdad av en man som fått punktering med som inte förstod sig på det där med byte av däck. Det gjorde däremot fru L vilket gjorde den stackars mannen så förlägen (detta var på 40-talet och fru L var både blond och snygg) att hon i efterhand undrade om det trots allt inte hade varit bättre att inte stanna till och hjälpa honom.