I Sundsvalls dagblad publicerades nyligen en artikel om rivningarna i Petersvik som närmar sig. Först ut är några 40-talsvillor som rivs i dagarna. Ordföranden i stadsbyggnadsnämnden, Erland Solander, menar att de som protesterat mot att området med de unika husen skall utplånas inte satt sig in i ärendet ordentligt och sett hela bilden.
– Att det finns ett kulturhistoriskt värde i området har vi vetat om hela tiden. Men vi kan heller inte låta det stoppa samhällsutvecklingen. Det här är en bra satsning för både miljön och näringslivet, säger han, säger han till tidningen. Att det fortfarande finns frågetecken kring finansieringen och att miljötillstånd inte har givits, säger han dock inte ett ord om. Å andra sidan är den politiska enigheten stor och man får anta att vänskapsband mellan politiker och näringsliv spelat, och spelar, en betydande roll.
Hur ser då gemene Sundsvallsbo på rivningarna? Många protesterar givetvis, men när jag läste artikeln fanns där tre kommentarer och samtliga var positiva till att kombiterminalen byggs. Jag citerar två av dem.
De som bor i området tänker enbart på sig själva och sina fastigheter. Ingenting annat. Fastighetsägarna missar att det inte finns något egenvärde i bygga en kombiterminal alldeles intill just deras bostadsområde. Frågan är också vad som är mest miljövänligt – att riva några fallfärdiga hus eller att flytta en jättestor fabrik…?
Utveckling, ja, det verkar inte vara något som sundsvallsborna vill ha, man protesterar mot all uveckling och byggnationer som som man vill genomföra. Utveckling är ju vad den här stan behöver men inte någon sentimentalitet över några gamla hus, nä, riv dom gamla kåkarna och se till att kombiterminalen lir av, det kanske hjälper till att få hit fler företag, men då måste sundsvallsborna ändra åsikt och inte protestera mot utveckling och andra projekt som gör Sundsvall till en tänkbar ort för företag att flytta till och därmed skapa fler arbeten.
Det är alltid likadant. Gemene man bryr sig oftast inte om kulturvärden. Ju mindre städer, ju mindre protester när något skall rivas. Istället verkar man vara glada över att någon vill satsa pengar på något nytt. jag kan förstå det, men det stora problemet är att man inte ser vad man har. Istället är allt nytt av godo, och att ändra planerna för att både kunna bevara och förnya/expandera ses inte som något realistiskt. Behövs verkligen en kombiterminal får man väl bygga den någon annanstans eller flytta de unika villorna, det tycker jag vore en rimlig ståndpunkt.
Jag minns hur det var i Luleå, när man rev tre rätt unika hus för några år sedan (Fritz Olsson-husen). De flesta ansåg husen omoderna och i tekniskt dåligt skick och förordade rivning. Att de var synnerligen välbevarade såg snarare som en nackdel. Hade de varit ombyggda till oigenkännlighet hade man kanske sett ett värde i husen.
Jag undrar vad detta beror på, om det bara är kunskap som fattas? Eller kanske är det så enkelt att många helt enkelt inte bryr sig om det som varit.