I denna ”sensationella” Kungsholmsvåning har man valt att återskapa den ursprungliga stilen och byggt upp ett lantkök somför tankarna till åren kring 1900. Vilken smörja!
Vi tar det från början. I denna vackra jugendvåning låg en gång i tiden en salong i detta vackra hörnrum med balkong ut mot torget. Intill, och som sig bör försett med stjärnparkett, låg matsalen. Från matsalen gick en serveringsgång till köksregionerna med separat entré och jungfrukammare. Exakt hur den avdelningen såg ut är inte lätt att veta, då den helt byggts om på senare år. På ömse sidor om de två sällskapsrummen låg dels ett herrum och dels ett sovrum följt av ytterligare ett sovrum. Från hallen, något av en nyhet vid denna tid, ledde dörrar till samtliga tre offentliga rum (jag räknar även in herrummet dit).
När det så var dags att reparera våningen gick man grundligt till väga och helt utan respekt för de ursprungliga funktionerna. Matsalen fick bli vardagsrum och salongen kök. Domestikregionen med kök och jungfrukammare byggdes helt om jag kan i ärlighetens namn inte riktigt gissa hur den en gång tog sig ut. Nog för att det är naturligt att vilja sätta sin egen prägel på ett nytt hem, men för den skulle behöver man väl inte bygga om det fullständigt? Kök vid förra sekelskiftet låg nästan undantagslöst åt gården och de stora rummen åt gatan kontrasterade mot gårdssidans slutnare avdelning med gångar och prång. Detta bör betraktas som en kvalité, inte som någon som ovillkorligen måste byggas bort. Gillar man det inte, köp ett hem från en senare period. Här planlösningen efter ombyggnaden.
Det finns gott om kärringar i den här stan som tror att målar man bara med linoljefärg kan man göra i stort sett vad man vill. Men icke, så är det inte! Kök hör inte hemma i sällskapsrum och köksskåp, överskåp, från denna tid fanns i princip bara i serveringsrum om inte köket hade ett skänkskåp. Dessutom var den vita sekelskiftesstilen okänd vid förra sekelskiftet så det är mycket oklart varifrån den härstammar.
Köper man en gammal välbevarad våning ger man fan i att slänga ut sådant som inte kan ersättas med detaljer av lika hög, eller högre kvalitet. Ej heller ändrar man på väggar, flyttar dörrar mm osv. Basta.
Advokat Annika Nilsson, som arbetade med 1995 års PBL-utredning, har skrivit en utmärkt text på SvD Opinion. Läs den!