När jag läste Iris och löjtnantshjärta för ett par veckor sedan blev jag förtjust i den unga Iris Mattsson, jungfru hos den tämligen förskräcklige Robert Motander. Iris Mattsson förekommer i ytterligare en roman av Olle Hedberg, nämligen Fria på narri, där vi möter henne som ung 17-åring, helt ovan med kärlekens fröjder. Det dröjer dock inte länge innan hon som jungfru åt en familj på landet, får smaka förälskelsens och erotikens lockande frukt.
Jag blev verkligen glad när denna trevliga roman i vacker billighetsupplaga (Folket i bild) damp ned i min brevlåda. det var Anna Brodow som skickat den till mig efter att ha hittat den i en bokhylla. Jag slukade den på några timmar och är faktiskt riktigt förtjust. Den är underhållande och charmig och dessutom mycket kvick. Att Hedberg gör narr av den förljugna borgerligheten har jag inget emot. Och så tycker jag mycket om Iris Mattsson.
Att läsa Fria på narri är litet som att läsa en gammal kriminalroman. Inte för att den handlar om äktenskapsbrott, utan för att karaktärerna är tillspetsade. Vem som är lustigast skall jag dock låta vara osagt, men kanske är det den ogifta vegetariska fröken vars värld nästan rasar samman när hon får redan på sina grannars uselhet. Vad tjänar det då till att uppfostra föräldralösa och fattiga barn?
Nu när jag har läst en fyra-fem böcker av Hedberg så måste jag säga att jag tycker att han är något av en kvinnoförfattare. I fyra romaner har kvinnorna spelat huvudrollerna, i den femte var det den unge Bo Stensson (det är således fem jag läst!). Med kvinnoförfattare menar jag också att han skildrar män på ett sätt som jag inte tycker är helt vanligt för sin tid. Jag kanske har fel här, men jag tycker att Hedbergs unga män kan vara lite mindre gubbiga än män i allmänhet är i romaner från denna tid. Jag uttrycker mig luddigt, och har svårt att finna exempel, men jag finner det lättare att ta till mig hans män än många andras.
Hur som. Läs Fria på narri. Om inte annat för att det är en rolig bok! Den kostar en spottstyver på Bokbörsen eller på närmsta antikvariat.
Roligt att du gillade den! Själv tyckte jag väl att den var sådär. Jag är inte så van vid den sortens litteratur. Men visst var mamsell Qvennerström (eller vad hon hette) en härlig dam?