Jag vet inte när bilden är tagen, men jag gissar på andra halvan av 30-talet. En jungfru serverar cocktails framför kakelugnen i salongen. Agnes von Krusenstjernas Fattigadel hade sålt bra och hon och David Sprengel hade fått en rätt så tjusig våning vid Karlavägen, en våning som blev deras sista hem. I mars 1940 dog hon efter en operation som föranletts av den hjärntumör som upptäckts ett par månader tidigare.
Om man fått veta något om deras vardagsliv! Olof Lagercratz, vars mor var kusin med Agnes, berättar i korta ordalag om sina möten med henne sin bok från 1951 (Agnes von Krusenstjerna, Bonniers – läs den!). Sinnessjukdomen, som låg i släkten, präglade till stor del hennes liv. Hon drack periodvis för mycket, missbrukade tabletter. von Pahlen-fejden i mitten av 30-talet tog hårt på hennes krafter, men de framgångar som följde med Fattigadel etablerade henne som en av våra främsta författare under denna tid och det gladde henne säker. De sista åren hölls sig dock makarna mest för sig själva. Stellan Mörner och Eva De Geer (barndomsvän) blev dock nära vänner.
Huset på Karlavägen revs på 50-talet och ersattes av en ståtlig byggnad med en stor våning per plan. Högst upp en flott lägenhet i etage. En allt annan än varsam renovering har dock till stor del utplånad husets charm.
Det har diskuterats hur mycket David Sprengel skrev av Agnes von Krusenstjernas romaner (om alls), liksom det gjorts i fallet Harry och Moa Martinson (där det kanske var hon som delvis skrev hans?). Hursomhelst höll sig Sprengel inte alltid strikt till sanningen. Olof Lagercrantz berättar någonstans om hur Gunnar Ekelöf lånade ut ett par sällsynta förstaupplagor av Edith Södergran till honoml. När Ekelöf bad om att få dem tillbaka förnekade Sprengel all kännedom om dem – vid bokauktionen många år senare efter Sprengel och hans hustru Agnes von Krusenstjerna dök böckerna förstås upp, men då var Ekelöf redan borta.
Jag har läst någonstans, men minns inte var, att han i von Pahensviten skrev åtskilligt, upp emot 30%. Det var dock bara spekulationer. Fattigadel saknar ju helt de där elementen som känns lite mer Sprengelska som von Pahlen är fulla av. Vad jag förstå gillade han inte Dardel så Stellan och Kiss är parodier på Dardels kotteri.