Ralf Parland får nog sägas stå i skuggan av sin mer kända broder, Henry Parland. I novellsamlingen Hem till sitt hav möter vi diverse individer i Karelen. Onkel Georg, farmor Andrejeva, Vanda Vassiljevna och de andra i de små byarna är udda existenser i en värld där det tillrättalagda skulle vara avvikande.
Jag är faktiskt rätt förtjust över denna novellsamling. En tidigare bok, En apa for till himmelen, fångade mig inte alls på detta sätt. Förtjänsten ligger nog till stor del i hur fint han skildrar barndomens Viborg på Karelska näset. Även om dessa korta berättelser kanske inte är självupplevda – flera av dem är dessutom alltför fantastiska – har de en nyans av en tid som ligger mig varmt om hjärtat. En tid när man knappt visste vad som hände runt om i världen och om det väl hände något, fick man veta det först långt senare.
Min favorit i denna volym är onkel Georg som kan allt om väder. Tvärsäkert meddelar han att “nu ser det ut att mulna och termometrarna bär sig åt som om det blev varmare – men den som har en smula omdöme förstår utan vidare att det kan gå rakt tvärtom!”.
Du hittar då alltid de mest udda ting. Jag älskar det. Att du (så vitt jag vet) aldrig skriver om den litteratur alla andra skriver om.
Parland har jag inte läst, men Rabbe Enckell är en av mina favoriter i den generationen.
Ja, jag undviker sådant som alla andra läser och fkrucet om. Tycker att det är roligare så. Har aldrig förstått varför man skall följa strömmen. Tycker dessutom att det är svårt att läsa nyutgivet då man blir få färgad av vad alla tycker.
Tack för tipset!
Jag har träffat honom en gång! Han var här på Gotland tillsammans med sin exfru Helga Henschen (gammal vän till min familj) och hälsade på goda vänner. Minns honom som mycket originell, tystlåten, förmodligen en aning dement, men med en härlig glimt i ögonen. På huvudet hade han en rund, broderad mössa som verkade orientalisk.
Oj, det var inte illa! Tydligen var de fyra bröder från början. Den äldsta tror jag lever och är närmare 100.
Åh, Karelen… Min enda “förbindelse” med Karelen är att jag en gång var bekant med en kille som kom därifrån. Han bodde på samma studenthem som jag. En ganska tystlåten kille som var road av matlagning. Vi hade gemensamt kök på korridoren där jag bodde och av honom lärde jag mig att använda svartpeppar i stället för vitpeppar som var vanligare på den tiden. Jag talar om senare delen av 1960-talet. Nu tänker jag på Karelen när jag fyller på pepparkvarnen…
Blir sugen på att läsa Ralf Parlands noveller. Tack för tipset!
Karelen framstår som så exotiskt! Jag borde verkligen resa dit någon gång. Om jag vågar mig in i den ryska delen ved jag dock inte.
En av novellerna handlar om en förrevolutionär ko, dvs Vanda Vassiljevnas ko som hon ägde redan innan revolutionen. Hennes mor avskyr finnarna och älskar sin gamla Tsar.
och vilken snyggis:
http://elmerinfo.net/pic.php?pic=verk/author_pics/Parland_Ralf/_BIG_ralf_parland2.jpg
Parland är en finlandssvensk släkt med många begåvningar, liksom Enckell, Zilliacus och många fler – personnotiserna i de fyra banden Biografiskt lexikon för Finland som nyss avslutats är fascinerande läsning.
Här är några rader om Oscar Parland:
http://www.dixikon.se/?s=oscar+parland
Och här några om Henry, den brådmogne modernisten som dog tidigt:
http://www.dixikon.se/bloggarna/henry-parland/
Men, det där var ju toppen! Hinner dock inte lästa just nu pga heldagsjobb. Men en annan dag!