Efter Eugène Jansson-utställningen på Waldemarsudde kan det vara på sin plats att slå ett slag för Dodo Parikas utmärkta dokumentär Revärer, ridstövlar och matroser från 1998. I den möter vi gamla knarriga Östermalmsmän som i yngre dagar njöt den service som flottans män så generöst bjussade på.
Och sen var det, som jag kan förstå det, en tradition, att K1, A1 och flottan var, tillgängliga, och det gick i arv bland soldaterna.
Gamla herrar, både matroser och högreståndsmän, berättar om hur det var att göra affärer män emellan. 5 kronor kostade vanligtvis en promenad i Lilljansskogen. Att det var frågan om prostitution, verkar få av de medverkande anse, istället sågs trafiken som en chans för de unga rekryterna att lära sig bättre seder och att föra en bildad konversation. Samt tjäna några kronor på kuppen. Likadant verkar det ha varit för de unga männen som verkar ha uppskattat umgänget.
Lyssna, det är en mycket fascinerande historia från en tid när köksingångarna utgjorde en praktiskt reträttmöjlighet om det oförhappandes ringde på dörren när Östermalmsherrarna hade militärt besök. Ett diskret ögonkast var allt vad som behövdes för att etablera kontakt, sedan vandrade man på olika vägar mot samma mål, oavsett om det var Lilljansskogen eller Brahegatan.
Jag minns den dokumentären mycket väl. Intressant och lite förbryllande. Man fick nästan associationer till antiken då sådana kontakter (vad ska jag kalla det?) var helt accepterade och hur vanliga som helst. Undrar om det förekom i armén och flygvapnet också. Om det är typiskt för strikt manliga miljöer utan att alla för den skull är ointresserade av det motsatta könet?
Det hela är mycket märkligt. Jag undrar om man pratade om det sinsemellan, eller om det var lite förbjudet men samtidigt helt “normalt”. När jag lyssnar på dokumentären verkar det som om man gick till Humlegården eller Lilljansskogen om man behövde en slant.
Ja, det undrar jag också. Jag fick precis samma intryck som du, helt avdramatiserat och ett lätt sätt att tjäna en extra hacka. Förekommer det i andra länder, månntro?
Kan rekommendera boken Sympatiens hemlighetsfulla makt. som i över 700 sidor ger intressanta inblickar i en hemlig och förbjuden värld.
Är det en bra bok? Seriös och inte snaskig? Hittade detta klipp om Santesson http://www.youtube.com/watch?v=Mir3N0y2Zws Carl von platens bilder måste jag ha sett någon gång. Mycket intressant, här några bilder.
Som svar på frågan: ja, “Sympatiens hemlighetsfulla makt” (orden är ett drygt hundraårigt citat ur ett brev från skulptören Nils Santesson) är en mycket intressant bok om Sockholms homosexuella 1860-1960 (som är underrubriken), utgiven i serien stockholmsmonografier på Stockholmia förlag 1999, med Dardels “Den diskrete gossen” på det vackra omslaget. Den flitigaste av de fem författarna har Göran Söderström varit, tillika redaktör för denna mäktiga historieskrivning på 720 dubbelspaltiga sidor. Han har skrivit om GAN och Eugène Jansson, om Mauritz Stiller och Carl von Platen, bland många andra, och han ägnar många sidor åt 1940-talet och den därpå följande så kallade rättsrötan på femtiotalet med affärerna kring Kejne och Haijby , etc. Det är en bra komplettering till det faktarika femte kapitlet i Anna-Karin Carlstoft-Bramells avhandling “Vilhelm Moberg tar ställning”, 2007, också det en imponerande bok.
Oj, den verkar ju mycket intressant. Jag skall ta och beställa den (har beställt den nu!) och läsa den i påsk (passande!).
Boken verkar mycket seriös och intressant. Borde man läsa.