Nej, jag är inte någon vän av YIMBY

Detta är mitt otidsenliga, men mycket trevliga skrivbord som jag skriver vid just nu.

Med jämna mellanrum läser jag http://www.yimby.se och det gör jag främst för att finna en anledning till att irritera mig, för irriterat mig på dem har jag gjort i flera år nu. Det finns två saker som gör att jag inte gillar YIMBY: deras bristande förståelse för att man bör bevara gamla miljöer på ett pietetsfullt sätt och deras förakt för modernistisk bebyggelse. Läs detta inlägg, förfasa er och njut av de förskräckliga bilder som illustrerar en ny och skön YIMBY-värld! Vissa har smak, andra saknar den. Vi skall dock vara glada åt att de finns, ty även tomma, skramlande tunnor kan ha sitt berättigande.

“Det är klart att vi skall bevara den där gamla kåken, men det får inte bli ett museum”. Hur ofta hör man inte den repliken? Att bevara på ett pietetsfullt sätt att behålla ursprungliga detaljer och inte uppgradera till modern standard, vilket för många är detsamma som att skapa en museal miljö som inte passar nutidsmänniskan. Om jag kunde begripa vad som är så eftersträvansvärt med modern standard! Jag har inget emot varmvatten och centralvärme, men treglasfönster och ett fult standardkök hör knappast till de detaljer som förgyller tillvaron. En levande miljö skapas av människor, och framförallt av människor som interagerar med varandra. En levande miljö är betydligt svårare att erhålla i en värld där individerna är oberoende av varandra, och just oberoendet av andra och beroendet av staten har, framförallt sedan 50-talet, varit framtidens melodi. Av den anledningen har jag mycket svårt för att köpa argumentet att det är något fel med en “museal” miljö.

För något år sedan skrev jag om Trygg-Hansa-komplexet på Kungsholmen som är en verkligt helgjuten miljö. Detta verkar inte YIMBY förstå, ty i deras värld är förtätning ett mantra, och motsätter man sig detta vill man inte ha en levande stad. Jag har inget emot förtätning och tycker till exempel att bebyggelsen vid Torsgatan/Norra bantorget skapat en mycket bättre rumskänsla även om de flesta husen är rätt trista, ja viss är rentutav riktigt fula. Att däremot förstöra något så unikt som Trygg-Hansas anläggning med sin vackra park och perfekt avvägda proportioner är dock ren dumhet. Att YIMBY inte har större förståelse för det halvgamla säger åtskilligt om deras bristande kompetens på området. När det gäller arkitektur, måste man måste dessutom se till helheten vilket inte skall inte uppfattas som att allt måste se enhetligt ut. Vissa miljöer bör bevaras, andra kan med fördel förtätas.

Nej, jag tror inte att strävan efter en höjd standard gör oss lyckligare. Jag tror heller inte att man alltid måste anpassa gamla hus efter nutiden. Jag tror faktiskt att motsatsen kan vara minst lika verkningsfull. Jag tycker också att man bör vara rädd om allt det vackra som redan finns och att man inte skall vara så ängslig när man bygger nytt, men däremot tror jag på ett mer hantverksmässigt byggande som skapar miljöer som går att underhålla under hundratals år.

Jag försöker sätta fingret på varför jag inte gillar YIMBY och tänker att det kanske beror på att jag upplever dem som obildade ångvältar som varken drivs patos eller estetiska ideal.

6 thoughts on “Nej, jag är inte någon vän av YIMBY

  1. Jag tycker att artikeln som Du hänvisar till som ‘skräckexempel’ faktiskt är en artikel som Du borde gilla, eftersom den kritiserar den tråkiga arkitekturen som gäller numera.

    1. Nej, inte alls! Jag gillar modernismen och avskyr det där tramset man “dekorerat” Kulturhusets fasad med. det andra exemplet ser bara billigt ut och jag kan känna doften och texturen av de billiga material som den säkert är uppförd av. Skall man bygga “i gammal stil” tycker jag att det är viktigt att man gör det mer hantverksmässigt och av bra material. Jag är tämligen förtjust i modernisternas skicklighet när det gäller att kombinera linjespel och materialverkan. Åtminstone fram till och med 60-talet.

  2. Som en följd av att YIMBY-anhängarna saknar några egentliga ideal vad det gäller estetik tror jag tror jag att de ser excentricitet som en kvalitet i sig. Långt draget är de helt enkelt barn av sin tid, då postmodernismens enda ideal jag kan se är att rasera dem föregående idealen.

    Jag tror att detta i sin tur har öppnat upp den sociala möjligheten för vem som helst att delta i debatten kring estetik, oavsett om man är intresserad och insatt i ämnet eller inte, vilket egentligen bara lett till en massa okvalificerat personligt tyckande. (Jämför med vilken annan epoks som helst relativt slutna sällskap av arkitekter/konstnärer/författare, vilket gav upphov till mer enhetliga estetiska rörelser.)

    Förutom detta skulle jag vilja generalisera ytterligare och påstså att många av ovanstående saknar insikten eller intresset av att nyhetens behag är ändligt.

    1. Det var bra skrivet! Jag tror också att det var tid har försökt att rasera sin föregångares ideal. Jag är ingen stor vän av att alla skall få säga sitt utan att vara insatta i ämnet. Just nu genomsyras samhället av att gemene mans åsikter skall ligga till grund för allehanda beslut och det tror jag inte alls är det rätta för samhällets fortsatta utveckling i positiv utveckling. Det är klart att man skall lyssna på allmänheten, men de skall inte vara beslutande.

  3. Notera rubriken på den länkade artikeln. Den är prefixat med “Krönika:”
    Det betyder att det som står är artikelförfattarens personliga åsikter.

    Med vänlig hälsning,
    Anders Gardebring – talesperson Nätverket YIMBY i Stockholm.

  4. Jag uppskattar din blogg väldigt mycket, men skulle nog påstå att jag är en YIMBY. Jag ser ingen motsättning mellan det och att uppskatta och värdesätta äldre bebyggelse samt att verka för ett hållbart byggande. Ge dem en till chans, läs t ex studiecirkeln om Jane Jacobs! Och tack för en fantastisk blogg!

Leave a Reply to K. Cancel reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *