Natur och Kultur vid Karlavägsallén

Natur och Kultur

Har ni tänkt på vilken vacker byggnad Natur och Kulturs hus på Karlavägen är? Huset uppfördes ursprungligen för Svenska Trävaruexportföreningens räkning efter ritningar av Sven Markelius och stod klart runt 1961. Det är en påkostad byggnad med fasader i natursten och någon slags bronsplåt (enligt Stadsmuseets byggnadsinventering). Se hur vackert det var en kall decemberkväll när jag promenerade hem från jobbet.

Natur och Kultur

Tyvärr vet jag inte vem som utfört keramiken vid entrén som är både dekorativ och ett barn av sin tid.

Naturligtvis stod här en enfamiljsvilla som revs när denna nybyggnad skulle uppföras. Det är bara att beklaga och man får samtidigt hoppas på att detta inte upprepas och Natur och Kulturs byggnad får stå kvar.

16 thoughts on “Natur och Kultur vid Karlavägsallén

  1. Typiskt att stckholms finaste hus… ersätts av stockholms finaste hus.

    Jag kom att tänka på en sak: den ofta tråkiga och trånga (men stundom fantastiska) 20-talsklassicismen är stilen stilen som klarat sig från petiga fingrar/bulldozers bättre än allt något annat. Kanske var den stram och modern nog för att klara den nya tiden, samtidigt som den antagligen, likt Argenta-godset, var mer omtyckt av gemene man.

    1. Det har du rätt i. 20-talshusen fingrar sällan någon på och dina analys verkar rimlig.Dessa byggnader ser nog ut precis som många vill att gamla hus skall se ut. Dessutom var de så pass moderna att de inte behödre renoveras förrän i modern tid när ett visst kulturintresse börjat spira.

  2. En annan aspekt med tjugotalshusen är att de mycket ofta är byggda som sista komplement i innerstaden, på klippor och liknande. Helgalunden, Rödabergen, Metargatan Hjorthagen mm var utkanter i staden och de är fortfarande otillgängliga. Just därför tror jag att de sällan hamnar under luppen. Fä verkar ha fått upp ögonen för att de ofta är trånga och tråkiga.

    1. Ja, det kan nog ligga något i det. Stadsplanerna, ofta av Hallman, är dessutom tilltalande. 20-talshusen är också väldigt svenska känns än idag som typisk svensk arkitektur. Jag har också märkt att många saknar förmågan att skilja de olika stilarna från varandra. Hus är antigen gamla, funkis eller nya. Jag har också stött på folk som tror att Gärdeshusen är från 60-talet…

      Vad jag tycker sämst om med 20-talskåkarna är att de ofta har bara ett fönster i varje rum. Mörkt och trist blir oftast resultatet.

  3. Ja visst. Kv Marmorn på Lundagatan känns ju klockrent miljonprogram, (också det i grunden en Hallmanplan) dock tidigt trettiotal. Många gånger så är bostadsfunkisen kanske revolterande främst mot tjugotalets byggmästar-klassicism med mycket smålägenheter. Det sena artonhundratalets hus var ljusa därför att de inte hade elektriskt ljus. På tiotalet byggdes inte så många mindre lägenheter, eller inte så mycket alls på det stora hela. Framför allt tjugotalets lägenheter är så kallade tjockhus med låga takhöjder och få fönster. Dock med gårdar och många gånger fina fasader, helhetsplanerade som miljöer, varför jag tror att de alltid varit ok ur ett modernistiskt perpektiv. Det finns förstås många fina undantag. bla Swedenborgsgatan 5b, med tätt sittande fönster.

    1. Tänk, det har jag aldrig tänkt på, men det klart att det elektriska ljuset förändrade mycket. Det märker man redan på 10-talet när lägenhetsplanerna blir mer och mer komplicerade. Jag såg planerna för några hus vid Jarlaplan och de var otroligt djupa lägenheter med burspråk och utskjutande partier även mot gården och däremellan “ljusschakt” som släppte in ljus till kök och jungfrukammare. Hallen är väl något som kommer vid denna tidpunkt för att sedan blir ytterst vanligt på 20-talet.

      Jag måste dock säga att jag gillar tjockhus, åtminstone vid 14-15 meters djup och om lägenheterna är lite större. Då blir rummen stora, men det finns plats för prång och korridorer. Smalhus tycker jag blir för ljusa, det finns ingenstans att gömma sig. Dock bra för smålägenheter.

      Höghusen på Kungsklippan är nog de 30-talskåkar som jag tycker bryter mest med 20-talets ideal. De måste ha varit otroligt fina när de var nya. De är verkliga bostadsmaskiner med sina korridorer och hissbatteri i mitten av huskroppen. Synd att de förvanskats så av HSB.

  4. Tiotalet föredrog väl den scenografiska medeltida ljusföringen. Har dock varit i mycket få lägenheter från denna tid, säkert för att det mest byggdes exklusiva bostäder då. Dessa områden är typ ambassader idag. Kan bara rekommendera boken “1800-talets Stockholmsbostad” om du inte redan har den. Det var inte lätt att planlösa heller på den tiden. Kungsklippans höghus borde ha den bästa utsikten över Hötorgscity. Annars vet jag inte så mycket om dessa byggnader på höjden. Husdjup har jag inget emot. Men de måste ha rymd och takhöjd. Jag tror att just takhöjden är den mest försummade kvalitén i dagens byggande. 2,4m är aldrig ok.

    1. Ja, under 10-talet byggdes det verkligen prakthem och äldre hus byggdes om och nya, större lägenheter skapades. Jag var inne i en vid Karlavägen, två rum avstyckade från två gigantiska våningar (som upptog halva våningsplanet var). Stora fönster, småspröjsade, och burspråk. Hög takhöjd och fina snickerier.

      Jag har en bok som heter Husen på malmarna, den är helt utmärkt. Rekommenderas! Där står en hel del om byggnader i stan, ordnat per decennium. 1800-talets Stockholmsbostad skall jag leta upp. Tack för tipset!

    1. Det bytte fönster mot aluminium, balkonger mot aluminium och port mot aluminium. De drog nya elstammar i trapphusen som kapslades in i plasthöljen. Nu har de bytt portar iegn, denna gång till likt original. Resursslöseri! Komplexet är på många sätt fantastiskt, när man ser det på håll iallfall.

  5. Elstammar i plasthöljen har vi också i vårt hus, jag stör mig något oerhört på dem.

    Varje stambytt kök i hela Sverige har, förutom i väldigt påkostade ombyggnader, alltid dessa fula galvaniserade rör på utsidan av väggen, när de förr i tiden var gömda. Märkligt det här med hur det alltid tummas på kvaliteten vid ombyggnader.

    1. Det är oerhört fult och framstår verkligen som en standardsänkning. Hatar det. I mitt hus har vi sluppit det.

      Jag antar att man alltid låter kostnaden styra. Utslaget på 60 år eller så, borde den vara av underordnad betydelse.

  6. I många andra länder finns det utmärkelser för ypperligt genomförda renoveringar. Det hade inte varit en dålig idé att ha här också.

    Men det finns verkligen inget intresse i arkitektur annat än som marknadsföring här. Jag läste just om ett tyskt fall där en politiker gick in och räddade ett brutalistiskt torn från en ogenomtänkt renovering (John Hejduk Tower). Sådant händer inte här precis. Förutom med Slussen.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *