Harriet Löwenhjelm nätt porträtterad

När Harriet Löwenhjelm somnade in natten till den 24 maj 1918 hade hon Elsa Björkman vid sin sida. Björkman hade rest från Moskva via Tyskland för att återse sin väninna som telegraferat henne att hon önskade träffa henne innan slutat av maj, ty vid den tidpunkten räknade hon med att hennes egen saga skulle vara all.

Björkman anlände till Romanäs sanatorium den 22 maj och fann Harriet vid liv, men orkeslös och tunn och ansiktens svagt röda färg var feberns förtjänst. Nästan omgående gav hon Elsa två handskrivna häften, det ena med sonetter försedda med träsnitt, det andra var hennes övriga dikter försedda med hennes egna tekningar. Ett och ett halvt dygn senare var hon död, ty nu kände hon att hennes litterära kvarlåtenskap var i trygga händer. Som överläkaren Alfred von Rosen yttrade: “Hade fröken kommit för 14 dagar sedan hade det redan varit slut; om ni dröjt ytterligare 2 veckor hade hon fortfarande levat.”

I senaste numret av Lyrikvännen skriver Mattias Käck (en av initiativtagarna till Harriet Löwenhjelmsällskapet) om Harriet Löwenhjelm och presenterar dessutom några hittills opublicerade bilder på Harriet Löwenhjelm varav de flesta är tagna under åren på sanatorier runt om i norden. Bilden ovan är den sista som hennes medpatient, Ulf von Konow, tog av Harriet på Romanäs i augusti 1917  året innan hon dog. Det är fantastiska bilder som publiceras i detta nummer av Lyrikvännen, ty de är fyllda av både ungdomlig glädje och ett stort vemod. Jag hade gärna sett dem i form av riktiga, fotografiska kopior.

14 thoughts on “Harriet Löwenhjelm nätt porträtterad

  1. Åh, Harriet Löwenhjelm! Vad roligt att du skriver om henne. Tack! Tycker mycket om hennes dikter och har haft \"Är jag intill döden trött…\" – eller i varje fall en del av den – med i min blogg en gång.

    1. Och denna!

      Tag mig. – Håll mig. – Smek mig sakta.
      Famna mig varligt en liten stund.
      Gråt ett grand – för så trista fakta.
      Se mig med ömhet sova en blund.
      Gå ej från mig. – Du vill ju stanna,
      stanna tills själv jag måste gå.
      Lägg din älskade hand på min panna.
      Än en liten stund är vi två.

      I natt skall jag dö. – Det flämtar en låga.
      Det sitter en vän och håller min hand.
      I natt skall jag dö. – Vem, vem skall jag fråga,
      vart jag skall resa – till vilket land?
      I natt skall jag dö. – Och hur skall jag våga?

      I morgon finns det en ömkansvärd
      och bittert hjälplös stackars kropp,
      som bäres ut på sin sista färd
      att slukas av jorden opp.

      Köp Lyrikvännen, det är en mycket snygg tidskrift dessutom.

  2. Och den här som biologilektorn på gymnasiet en gång för länge sen lärde ut:

    Tallyho, Tallyho, jag har skjutit en dront, 
    en dront har jag skjutit med luntlåsgevär, 
    då solen rann ned mot en blek horisont 
    och havet låg blankt mellan öar och skär. 

    Den har en del allvar i sin Carollska galenskap.

    Magnus

    1. Den gillar jag! Tror att jag har läst den också, ty jag har hennes samlade dikter. Den har verkligen en del allvar i sig och det tycker jag är fint.

    1. Just nu läser jag Elsa Björkman och den är väldigt bra. Kan dock tänka mig att det har sina poänger att låta en utomstående skriva en biografi.

  3. På stadsbiblioteket i Sthlm vid Odenplan pågår 21 feb. – 20 mars en fotoutställning om Harriet Löwenhjelm med flera unika fotografier, som till dags datum legat bortglömda i en flyttkartong på vinden.

    Möt Harriet från unga år i Helsingborg fram till sanatorievistelsen i Romanäs där hon avled i tbc 1918. Även teckningar och akvareller.

    3 mars kl. 14.00

    Release för biografin Att skjuta en dront om författaren och bildkonstnären Harriet Löwenhjelm skriven av Boel Hackman på Bonniers förlag.

    Teater, sång och musik i Rotundan ur pjäsen Harriet L.

    Vi möter: Boel Hackman, Mirja Burlin, Mattias Käck, Agneta Elers-Jarleman, Gunnar Edander och Nanna Walderhaug.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *