Åh, här ligger snön tung men som det töade och droppade från alla tak idag. Solen bara gassade och med ens var det som om det var sommar igen. Snödrivorna var dock ihärdiga; nästan meterdjupt ligger snötäcket vitt och solitt, vallar och högar tornar upp sig vilket skapar nästintill labyrinter på gården.
Jag tog nattåget norrut torsdag kväll och anlände långfredagens morgon till en disig nordsvensk atmosfär. Dessbättre lättade moln, dis och dimma och dagen blev solig och varm. Jag tog fram bilen och åkte en tur på de slaskigaste av vägar där smältvattnet orsakade rännilar och insjöar. Det har sin charm att åka omkring i en fin gammal bil som är helt nedstänkt av smuts. Resultatet blir helt autentiskt förritin.
Som grädde på moset bildtwittrar jag dessa dagar i norr. Guldkorn från en obestämd tid, tagna med telefonkameran. Vardagliga bilder, snap-shots.
Jag läser i lokaltidningen en intervju med kyrkoherden i Pajala, Monica Metsävainio som den första februari i år tillträdde sin tjänst efter ett visst debacle. Äldre laestadianer och pingstvänner var emot, inte ville de ha en kvinna som ledare för församlingen. Men herren ville och Metsävainio fick sin tjänst. Svårt för mig att förstå denna problematik, ty Jesus verkar ha varit en radikal man som inte drog sig för att göra det han fann rätt och rådigt, även om detta inte gjorde honom populär. Det tycker jag kyrkliga människor borde pränta in, istället för att gå omkring och vara konservativa och skapa onödigt lidande.
Han borde inte vara helt nöjd med sina efterträdare här nere på jorden, vår herres son.
Lokalpressen är verkligen inte ointressant. Jag läste också en lång artikel om en 95-åring man som fortfarande snickrar på beställning och promenerar 2 km dagligen. Två fruar har han överlevt. man får hoppas att slutet kommer snabbt så han slipper hamna på hemmet.