Överste Beerencreutz och mattväven

Av Selma Lagerlöf har åtskilliga novellsamlingar utgivits. I en av dem, Osynliga länkar, möter vi i novellen En historia från Halstanäs den pensionerade överste Beerencreutz som under lång tid är sysselsatt med att väva mattor till sina två hyresrum. Översten önskar ”stora, mångfärgade mattor i rikt och underfullt utfunderade mönster” och därför har Beerencreutz spänt upp varpen tvärsöver sitt ena rum, från vägg till vägg, så att han skall kunna överse hela mattan på en gång.

Det är en mycket vacker novell och tillika tragisk. Jag passar på att citera ett stycke som jag tycker mycket om.

Medan Beerencreutz arbetade på att få mönstret att gå ihop, och medan han arbetade med skäl och inslag, satt han ofta och tänkte på Vår Herre. Han satt nog i en lite större vävstol, han, och hade ett än underfullare mönster att väva efter. Och översten förstod, att det fick vara både ljust och mörkt i den väven, för att den skulle ta sig något ut. Men Beerencreutz kunde ibland sitta och fundera på detta så länge, att han tyckte sig se hur hans liv och de människors liv, som han hade känt och följt, bildade en liten del av Guds stora väv, och han såg det stycket så tydligt utbrett för sig, att han kunde se både konturer och färger. Om man nu skulle ha frågat Beerencreutz riktigt noga, skulle han ha erkänt, att han vävde in sitt eget och sina vänners liv i mattan i en ringa efterlikning av det, som han menade, att han hade sett framställt av gud.

Läs novellen i sin helhet på Projekt Runeberg.

6 svar på “Överste Beerencreutz och mattväven”

  1. Projekt Runeberg alltså, oumbärligt! Jag fingrar f.n. på sistsidorna av Berling, har nog aldrig önskat så mkt att en roman ej var tvungen att ta slut.

    Apropå citat tänker jag på den etymologiska betydelsen av ”text”; ”isl. textr, da. tekst, ty. texi osv., av lat. texius ds., samman-fogning av ord, vävnad, till texere, väva”. Meta?

  2. Runeberg är bra och Lagerlöf ännu bättre. Enda nackdelen med Runeberg är att jag fortfarande är så pass konservativ att jag föredrar papper. Men bara det att texterna finns där om man behöver så tillbaka och söka, t.ex.

    Jag har aldrig tänkt på ”text” på det sättet, men det blir ju extra tydligt i denna novell. Bra där, nu har jag något att fundera på! F.ö. skulle jag, likt Beerencreutz , någon gång väva en livsväv.

  3. Verkligen. Det är en sån bonus att bo i Värmland när gillar man Lagerlöf, här finns begagnade, vackra upplagor för inga pengar alls.

    Du får ursäkta min nördiga referering här, men gillar speciellt Alf Henrikssons definition av ordet: ”TEXT, latinets textus, är ytterst ett particip av verbet téxtere, väva. Det är alltså nära släkt med TEXTIL och TEXTUR, latinets téxtile och textúra, tyg och vävnad. Ordet textus fick tidigt den abstrakta betydelse sammanhang vid sidan av den konkreta innebörden väv. Hos oss används ju ordet dels om ord till en sång, dels och framför allt om bokstavsinnehåll i skrifter. För kristna människor är dagens text alltid = ett bibelställe.”

    Jag gillar att tänka på litteraturen som en väv, det är mkt så den är beskaffad, tror jag. Sömmar hit och dit som intertexter.

  4. Utmärkt definition! Litteraturen är verkligen en väv och det är intressant att dra paralleller mellan väv och text och hur man uppfattar ett textilt mönster och hur det skiljer sig från den skrivna texten.

    Värmland är mycket vacker. Jag åkte på bilsemester år 2007 och var, förutom på Mårbacka, i Ransäter och bodde en natt på Ransbergs Herrgård (delvis fult renoverad, men jag gillade forsen som hördes i när man satt läsandes med öppet fönster). har du läst alla Lotten Dahlgrens böcker om Geijer, Ransäter, Fredrika Limnell och Uppsala?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *