Jag läste precis i SvD att Nacka kommun råkat trasa sönder ett medeltida skepp i samband med en upprustning av badplatsen Boobadet. Jag utgår från att denna fadäs inte gjorts med vett och vilja, men det visar att många kommuner inte tar sitt kulturarv på allvar. Stockholm är på intet sätt ett undantag, även om jag tycker att man här är mer rädd om spåren från förr än man är i andra delar av landet. Men det är klart att det finns gott om fadäser. Lindgården på Djurgården är ett aktuellt exempel.
Över lag tycker jag att man alltför ofta river hus av hög kvalité och ersätter dem med nybyggen av låg kvalité. En byggnad som är kulturellt intressant, är välbevarad och dessutom byggd av gedigna material borde i de allra flesta fall vara värd att bevaras. Dessutom går den att underhålla. Detta gäller naturligtvis även byggnadsdetaljer, som fast inredning i lägenheter och villor. Ett utbyte till ordinär nutida standard är nästan undantagslöst en försämring. I hög utsträckning tycker jag att det mesta som gjorts under 1900-talet fram till ungefär 1960, är av så pass hög kvalité att det bör sparas, inte minst med tanke på att jordens resurser är ändliga och att funktionen är såpass up-to-date.
Jag ber att får rekommendera Gula listan om man är intresserad av vad som är på väg att försvinna.
På Axessbloggen skriver Johan Lundberg bra om Kristina Alvendals tal om Stockholm som en promenadstad. Det Alvendal förespråkar, att fullkomligt sudda ut en stadsdels spår och bygga ett nytt stadsmässig område, är verkligen inte speciellt genomtänkt. Hammarby sjöstad hade behövt fler spår Lugnets industriområde för att bli någotsånär intressant. Att bygga helt ett helt nytt område är svårt. Mitt eget område, Gärdet, har precis satt sig. 50-talets områden är på väg att bli det.
Du har fel,arkitekten har förhindrat maximal vinst genom sitt beteende ,skit i historien har de nya moderaterna visat ett antal gånger nu, att de är historielösa,gamla moderatideer betyder inte ett skit eller andra för den delen -bara den som håller dem vid makten och ger ära från egna likar och vänner -SUCK
@nitwit:
Föraktet för det gamla, gedigna och vackra är tyvärr inte begränsat till de nya moderaterna. Socialdemokraterna har också varit (och är) förespråkare för rivning, likaså vänsterpartiet (några sympatisörer ville göra om Stockholms slott till dagis på 80-talet). Förmodligen gäller det även de andra.
Faktiskt är rivningshetsen inte ens begränsad till det politiska skiktet, utan något i hög grad folkligt. Innerväggar rivs för att skapa öppna planlösningar, funkisköksinredningar ersätts med rostfria vitvaror och MDF-skåp, grusgångar asfalteras. Det gör okunniga, kulturfientliga medborgare i de flesta samhällsskikt, påhejade av Martin Timell, Bauhaus, RUT-avdrag och låga räntor. Att göra historielösheten till partipolitik är att göra det för enkelt för sig. Smaklösheten är universell och ett tecken på okunnighet!
Förr var nog rivningshysterin mer knuten till just socialdemokratin och vänsterpartister. Idag tycker jag mig se att det är ungefär lika illa överallt, möjligtvis är de borgerliga, här i Stockholm lite mer benägna att riva och skövla vilket är mycket märkligt. Jag tror att det är som Fläderblom skriver, “smaklösheten är universell och ett tecken på okunnighet”, men jag tycker mig se att de yngre generationerna bli mer och mer intresserade av att bevara.