Jag älskar frosten som klätt hela vår stad glänsande isvit. Natten finns inte längre, inte den mörka och dystra natten. Himlen färgas rödorange, dimman rullar in och skingras lika fort igen. Jag kan inte se mig mätt på härligheten. Det är en skönhet av överjordisk slag och det lär dröja innan vi får möta den igen. Bilden ovan må vara mörk, men den är vacker och om ni släcker lamporna framträder den i all sin prakt.
Jag har ägnat mig en smula åt att studera konst på sistone. Det är inte något som jag annars gör och jag saknar helt bildnig på detta område. Jag har en enkel smak, jag gillar det sköna och det som får mig att reflektera och associera. En bild jag tycker mycket om och som jag finner högst intressant är den bild som Jenny Maria publicerade som sitt bidrag till otrohetsdebatten.
Inte sällan lockas jag av bilder som leker med det konventionella, ty jag är ingen vän av konventioner. Ren skönhet lockar mig, men bara om det inte blir för sött. Finns det däremot en historia bakom som kan ge liv och lite beska, kan den i ett slag förvandla min inställning. Jag är inte särdeles kräsen när det kommer till tekniska färdigheter, även om jag imponeras av dem. Viktigare är att det finns en tanke bakom, gärna otydligt och tvetydigt. Ibland rent av oavsiktlig.