Gustaf Molander minns så gärna

Jag har läst Gustaf Molanders minnen, Jag minns så gärna. Och minns gör Molander verkligen, men han skriver inte många ord om sig själv, istället porträtterar han kända och okända människor han mött. Till de mer välkända hör Gösta Ekman (d.ä.), till de mer okända får man bestämt räkna Fredrik, Mauritz Stillers exemplariske hovmästare. Texten är skriven med viss finess och det vilar ett vemod över raderna. Min favorit är en Natt i Wienerwald.

På bilden ovan ses Molander på återbesök i SF-ateljéerna ute i Solna. Det är en bild jag tycker mycket om. När boken kom ut var han 83 år gammal och hade dragit sig tillbaka. En av hans sista filmer var novellen Smycket (1967) med Ingrid Bergman Gunnar Björnstrand i huvudrollerna.

Molander föddes 1888 och gick åren 1907-1909 på Dramatens elevskola som han blev chef för ett tiotal år senare. Dessemellan arbetade han som skådespelare både i Stockholm och vid Svenska teatern i Helsingfors. Det var dock som filmregissör som blev uppmärksammad. 1919 skrev han manuset till Stillers filmatisering av Herr Arnes penningar och så småningom blev det Molander själv som filmatiserade Lagerlöfs verk, bland andra Jerusalem och Kejsaren av Portugallien. Däremellan han han med att regissera vi som går köksvägen, den lustiga 30-talskomedin.

Molander hade en bror, Olof, som under några år var fruktad chef för Dramaten och en mycket skoningslös regissör. År 1938 förlorade han tjänsten som övertogs av Pauline Brunius.

5 thoughts on “Gustaf Molander minns så gärna

  1. Nu? Ja, den borde man i så fall unna sig. Jag har dock redan två, en i vinröd ull med tofsar i livremmen och en brun, kortare sak med sidenslag.

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *