Det var ett brokigt galleri av människor som fyllde min barndom. Egensinniga och inte alltid så måna om att vara till lags. Ibland undrar jag om alla var riktigt riktiga. Kanske inte, men intressanta var de iallfall.
Med jämna mellanrum fick vi besök av faster Ingeborg och hennes man Knut, ett gammal par som gift sig först i femtioårsåldern utan att egentligen helt passa för varandra. På det hela taget var väl arrangemanget rätt praktiskt och sommartid vistades Knut mestadels i sommarstugan ute på Mörön där han kunde ägna sig åt det han tyckte allra bäst om: att fiska. Stugan i fråga var vår gamla bagarstuga, som faster Ingeborg köpt och apterat till fritidshus.
Faster Ingeborg var ett mycket speciellt fruntimmer. Hon var barsk och hade tidigare ägnat sig åt affärer i textilbranschen. Hon sålde nämligen tyg och sybehör, först tillsammans med sin syster, sedan på egenhand. Ständigt hade hon med sig tygbuntar, knappar och tråd. Affärer var hennes liv och minsta öre som hon kunde tjäna ihop, skänkte henne stor tillfredsställelse.
Hon spelade också piano, och det på ett mycket karakteristiskt vis. Hon hamrade taktfast, men inte speciellt melodiskt på tangenterna. Styrkan i anslaget, var det dock inget fel på. Jag var inte speciellt förtjust i hur hon behandlade instrumentet. Hon hade en speciell röst också; malande och klagande. Någon muntergök var hon inte. I ärlighetens namn kan jag inte påstå att hennes besök var speciellt efterlängtade. Tvärtom. Det var däremot våra besök i deras gamla omoderna lägenhet på Norrmalm.
Lägenheten var en tvårummare med sviktande golv under en sliten heltäckningsmatta. I vardagsrummet stod Knuts askkopp som var av den där modellen som hade en knapp i mitten som man kunde trycka på så att skivan roterade och askan föll ner. Den var en rolig leksak för ett barn som inte sett en askkopp tidigare. Så småningom skulle huset saneras och de fick flytta till en mindre charmig lägenhet.
Till det yttre var Ingeborg förvillande lik en gammal ungmö, som man möter henne i romanerna. Hon var smal och hennes figur saknade fyllighet och former. På överläppen spretade några hårstrån och frisyren var lättskött. Enkla klänningar och en kofta var vad hon oftast klädde sig i. Naturligtvis bar hon endast vigselringarna och kanske ett halsband, naturligtvis saknade hon make-up.