Knut Ekwalls utmärkta målning Frieriet, säger en hel del om 1880-talets inredningsstil (och för all del om hur kärleksaffärer förritin avhandlades). Den unga damens fästman skymtar genom förmaks-dörren, vars mörka snickerier pryds av ett draperi som heter duga. Alla dessa draperier, var tog de vägen? Troligtvis är det bara min mor som har dem kvar och hon har många. Draperier kan man annars ha både här och var; i många 30-tals-lägenheter finns skenor i tak för att t.ex. kunna avdela stora vardagsrum i mindre vrår.
Vad mer? Ateniennen där i hörnet, fylld av prydnadsföremål. Denna tidstypiska, lätt dammsamlande och kanske en smula onödiga möbel (hyllmöbel för hörn eller vägg som den brukar beskrivas). Charm saknar den iallfall inte och utsirad var den alltid, men det kanske var onödigt när man betänker hur överfulla dylika pjäser brukar vara.
Ovanför ateniennen, vid spegeln, fjädrar och allehanda torkad växtlighet. Vackert och mycket dammsamlande. Fördelen är dock att dammet inte syns i den svaga dager som med stor sannolikhet råder i detta rum.
Jag har ofta tänkt hur fint det vore med ett sådant rum och hur fint det vore med ett rum intill, moderniserat och stramt med en linjeskön öppen spis. En tilltalande kontrast. När jag får råd.
Vilken fantastisk bild av ett överlastat hem, men som du säger, mycket dammsamlande. Jag blir nervös av bara tanken.
Inte skall du behöva damma! Då skall låta damma! Det är skillnad det.