Nej, detta skall inte handla om Lilian Ryds bok med en liknande titel.
Men lunch åt vi aldrig. Vi åt frukost, vi åt middag och vi åt kvällsmat. Och påslakan var för de mindre bemedlade.
När jag blev lite äldre ville jag äta lunch och kallade gärna kvällsmaten för middag. Jag önskade mig påslakan, för det kändes modernt. Det gör jag inte längre, nu manglar jag och använder under- och överlakan.
En annan lustig detalj var att vi alltid bytte om när vi skulle åka in till stan, vi klädde oss fina. Inte kunde man springa runt på varuhusen i vardagskläder! Möjligtvis kunde man åka till Farbror Lasse på Lantmännen utan att klä om sig, för det var en mer lantligt betonat butik. Men gå omkring i Erskines Shoppingcenter i något gamalt slitet arbetsplagg: icke!
Jag äter faktiskt fortfarande lunch. Den vanan kommer jag nog att behålla. Skulle jag gå tillbaka till min barndoms benåmning, skulle det bara resultera i stor förvirring.