När jag var liten, ville jag dra mitt strå till stacken för att göra vad som göras kunde för att förbättra miljön. Jag gjorde mitt eget plakat och skrev Sätt en propp i alla skorstenar Mycket konkret och inte så genomtänkt; det är nog rätt typiskt för små barn. Det var i samband med Kärnkraftsomröstningen och min skylt drunknade bland alla de andra som placerats vid vägkanten i byn.
På 70-talet var kärnkraftsmotståndaren Fälldin någon sorts landsfader och partiets ställningstagande i denna fråga gjorde dem till ett av de största. För mig var det då självklart att kärnkraft vill vi inte ha.
Snart 30 år senare känns Kärnkraften mer tilltalande, även denna gång är det märkligt nog miljön som är orsaken. Och det är klart, han man inget emot en slutförvaring i närheten av sitt eget hem, tycker jag verkligen att man skall applådera alliansens beslut, Ja till ny kärnkraft.
Men nog är det märkligt, att ju mindre el som våra produkter förbrukar, dessutom mer el förbrukar samhället. Det är inte otroligt, att det till viss del har med off-knappens avskaffande. Allt för att vår tekniska utrustning alltid skall vara stand-by.
En helt annan inställning hade mina mor- och farföräldrars generation. De var alltid noggranna med att släcka lamporna i det rum som de inte vistades i. Såg man på TV, så nöjde man sig med det ljus som TV-apparaten skänkte. Detta kan vara värt att notera, även om jag inte på något sätt menar att det är ditåt vi bör sträva.