Tysk typografi är nog den vackraste jag vet, inte för att jag kan mycket om ämnet, men jag tycker att det tyska alstren för det mesta är otroligt stiliga och kraftfulla. Märkligt nog, när man ser alla strama 30-talsomslag, var det faktiskt i Tyskland som frakturstilen, den gotiska stilen, levde kvar som längst. Det var först 1941 som nazisterna, som tidigare propagerat för frakturen, fick för sig att den var av judisk härkomst, och därför övergick till antikvan (vilket var en ren bluff).
Felix Wiedler har en mycket fin samling med rent fantatiska böcker. Det är en god idé, att ägna en stund åt att gå igenom hans samling och se vilken stor skatt den tyska 20-40-talsproduktionen utgör. Variationen är enorm: från rent strama till nästintill överlastade.
Det är inte bara de modernistiskt betonade böckerna som är värda att beundras, även äldre utgåvor kan vara nog så vackra. Personligen är jag svag för det tidiga 1900-talets påkostade halvfranska band med konstfullt präglade ryggar och en lagom dos av guld, både på rygg och på de marmorerade pärmarna. Wahlström och Widstrand gav ut många riktigt stiliga volymer under denna period.