Ett fotografiskt minne från sommaren: ett fat på fot i pressglas, en elektrifierad fotogenlampa i taket och en spolrock i förgrundens nedersta del. I fönstret ut mot den ljusa natten en skir men gammal och sliten gardin. Det är alldeles tyst och det är den bästa tidpunkten på dygnet; klockan har passerat midnatt och alla har gått till sängs och endast jag själv är vaken med en bok framför ögonen.
Skulle vi nu öppna fönstret skulle den ljumma, men lite svala sommarluften strömma in och föra med sig en doft av gräs och fukt blandat med den vällukt som blommor och annan växtllighet utsöndar. Men det är just blandningen av den något svala luften och fukten som kondenseraras som ger den verkliga doften av norrländsk sommar.