Med KAK:s bilatlas i handskfacket

Vid bilfärd på okänd ort, är en vettig bilkarta att rekommendera. Min är från 1969 och innehåller många fina vägar som knappt är farbara längre, men det ökar ju bara bilturens charm.

I somras färdades jag 7 mil genom de mörka skogarna på gränsen mellan Värmland och Dalarna. Här låg husen på flera mils avstånd och vägen var ungefär lika bred som bilen. än mer speciell var den lilla skogsväg i Bergslagen där växtligheten helt skymde sikten och där bilen klöv sig en väg genom allt det täta, gröna. Då tvivlade jag verkligen att det fanns en väg tillbaka.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *