Jag har varit på burleskklubb, minsann! Där såg jag en tant vars kläder så sakterliga försvann, en annan tant med skägg som sades vara äkta (kaske lika äkta som Britneys oskuld) som skickligt bollade med knivar, samt två sexiga siamesiska sjuksystrar (nog är det något visst med vita rockar, tänka bara på alla stiliga doktorer i flickböckerna) som med motorsåg attackerade en ung man i tarzan-outfit.
Underhållnade, javisst, men nog är det lite märkligt att allt detta plötsligt blivit på modet. Dagens glamourmodeller (förskräckligt ord) ser man ner på men kommer det så en liten stumpa från USA som mer än gärna visar brösten i någons sorts fin de siècle-förpackning så höjer ingen på ögonbrynen. Vilket man naturligtvis heller inte borde.
En del av oss finner det (trots en finfin uppväxt) upphetsande att göra dylika saker. Själv saknar jag detta drag, men jag känner de mest respektabla människor vars fritidssysselsättning är allt annat än lämpad för en normal middagskonversation.
Så till nostalgivurmen. Själv räknar jag mig mer till romantiker än nostalgiker. Jag har svårt att klä ut mig i en given stil (om den inte är tysk och börjar med snedbena och slutar med armékängor). Hursomhelst, lite utklätt kändes det allt, vilket förmodligen beror på att mänga ser hela burleskscenen som en kul och modern grej.
Bör man då gå på burleskklubb? Ja, varför inte. En smula banalt, javisst. Det hela var underhållande fram till klockan ett då helvetet bröt lös, dvs men spelade Rockabilly på dansgolvet. Och det är ALDRIG roligt.
Och nej, rubriken är icke särskriven.
Parentes:
Hur intressant man än finner dåtiden bör man inse att det är nuet som gäller. Dock, ett stort historiskt kunnande är alltid bra, det gör det lättare att förstå sam- och framtid.