Idag har jag uträttat en del praktiska ting, trots värmen har jag både smort bilen och bakat. Bilen ställde jag på gräsmattan, där är det mjukt och skönt när man skall krypa in under framvagnen för att komma åt med smörsprutan. Värre är det med alla flygfän, getingar, humlor och bromsar, de gillar både människor, fukt och värme. Jag kände mig en smula ansatt, bevakad av naturen som inte ville låta mig utföra min smörjmedelsartade plikt (kanske var de rädda för fler utsläpp när den välsmorda bilen rullar ut på vägen).
Sedan skulle det bakas. Jag ville ha ett grovt bröd att äta till frukost. Otålig som jag är, gav jag mig inte tid att leta reda på et recept, utan löste ett halvt paket jäst i lite ljummet vatten. Tillsatte sedan kornmjöl, rågsikt och vetemjöl samt lite sirap och salt och rörde samma till en smidig deg som fick jäsa i 45 minuter i bunken. Degen knådads lite och fick sedan jäsa i 45 minuter till, denna gång i brödformen. Efter ett besök in i ugnen var brödet klart – mycket förvånad blev jag när jag fann det perfekt, lagom grovt och dessutom saftig och gott. Ibland har man tur.
När ugnen ändå var igång passade jag på att grädda en kaka, en lite småkladdig sockerkaka utan bakpulver som vi alltid bakade som barn. Receptet fanns i barnboken Totte bakar och påminner mycket om en klassisk solskenskaka, dock saknas mandeln på toppen. Den blir alltid finfin, receptet är som följer: rör samman 1 ägg med 1,5 dl socker. Tillsätt 75 g smält smör och 1,5 dl vetemjöl. Rör om och grädda i en LITEN form. När kakan höjt sig är den troligtvis klar. Om den står för länge blir den helt genomgräddad och det är inte lika gott.
Kvällen avslutades med ett tarvligt försök att tapetsera. Det är inte det jag är bäst på, så jag förlorade mig i Klara Johanson-biografin, en ypperlig