Att lära sig folkvett

Och vad är då folkvett? Jag ber att får rekapitulera handlingen i filmen Sara lär sig folkvett. Sara, spelad av Tutta Rolf, är ett klantigt hembiträde av sämre börd som pratar slang och krossar porslin. När det visar sig att Sara ärvt en miljonförmögenhet ändras allt. Sara blir ”paying guest” och får lära sig hur man för sig i bättre hem. Sara är dock inte nöjd, ty hon är kär i en av familjens söner, Georg, och misstänker att han inte vill gifta sig med henne på grund av hennes pengar, han är nämligen konstnär och föraktar kapitalet. Sara bränner därför alla sina penger på värdelösa aktier, donerar pengar till ett konstnärshem i Georgs namn samt shoppar dyrbara presenter till hela familjen. Georg blir lycklig och bestämmer sig för att han och Sara skall gifta sig. Slutligen visar det sig att de värdelösa aktierna ha stigit så Saras formögehet är återställd.

Ja, vad är det egentligen som man bör betrakta som folkvett, de fina maner som Sara lär sig eller den totala likgiltigheten för pengar? Eftersom filmen är en produkt av svenskt 30-tal så är det naturligtvis hyfs och stil som är att likna med folkvett, dock får man anta att även likgiltigheten för pengar var något att sträva efter. Nu är det dock dags att göra en jämförelse med vår egen tid.

Om nu Sara mot förmodan skulle ägna sig åt städyrket (jag säger bara barnflicka) så vore det för att tjäna pengar till ett par nya, fylliga bröst. Ett annat alternativ är att hon helt enkelt ligger med maken i familjen och låter honom betala operationen. Sonen i familjen, Vladimir, spelar skivor på en av stadens fräsigare nattklubbar och Sara skulle dö för ett VIP-kort på den syltan. Sara är dock en obildad lantis som handlar sina kläder på Kapp-Ahl vilket gör Vladimir ytterst tveksam, ty han skrive även om mode i Bon. När sedan Sara kommer med sina nya, stora bröst blir Vladimir helt tokig. Sara får både VIP-kort och så får hon ligga. När sedan familjens nya hembiträde äntrar scenen, blir Sara raskt förpassat till glömskans unkna vrå. Det nya hembidrädet är nämligen från Polen och den egenskapen är långt mer gångbar i bättre kretsar är ett par stora bröst.

Vad säger man? Vilken ledsam historia det blev. Jag kan inte riktigt förklara det, men min uppdiktade historia känns iallfall bedydligt modernare än den första som i dagsläget känns enormt mossig. Dock betydligt uppbyggligare.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *