Rävjägarn

Julledighet i bleka polaroiders färger

Julpolaroider 2014 kontorskamare

Under julhelgen plockade jag fram en gammal polaroidkamera, inte min vanliga Land Camera 450 utan en enklare helt i plast, och tog några bilder. Då den gamla 669-filmen är ett minne blott, använde jag Fuji FB-100C som ger bilder med en hel del rödstick. jag drog ned det en smula och blev riktigt nöjd med resultatet. Skärpan är tämligen dålig, ty kameran är inte speciellt bra och då jag tog i befintligt ljus blev exponeringstiden cirka en minut. Jag satte kameran på en piedestal och tryckte ner slutaren och höftade exponeringstid.

I kammaren silar ljuset in. Eftersom himlen är klar och snön snövit, blir det ljust i det lilla rummet som har fönster i två väderstreck. Skrivpulpetens matta lyster stammar från öster likt de tre vise männen i julens evangelium. Det hela är mycket vackert.

Julpolaroider 2014 farmorskammaren

I den andra kammaren står min säng. Lite avskavd men fullt användbar och vackert ådringsmålad. Även stolen har sett sina bästa dagar och linoleumgolvet som till stora delar täcks med trasmattor vilket är en ovärderlig tröst när man har ett golv som saknar trossbotten och termometern närmar sig – 20.

Julpolaroider 2014 kyrkstallet

Ute i kylan passade jag också på att fotografera. Jag knäppte av en bild, och gick sedan in i värmen och framkallade. Kyrkstallet stod så vackert i skogsbrynet att jag inte kunde låta bli att ta en bild. Snön hade fastnat i tallkronor och på tak. Himlen var genomskinligt ljus, lika ljus och lätt som en aprilkväll.

Julpolaroider 2014 mot lada

Ute på åkrarna låg snötäcket vitt och orört. Björkstammarna som tedde sig så ljusa i sommargrönskan, gick nu mer i grått men var alltjämt lika vackra. Runt hörnet bredde vidderna ut sig åt norr, men här i den ostliga passagen antog naturen rent rumsliga dimensioner.

Här är vinterns bleka, vackra färger

Vinterfärger 5

Vinterns bleka färger, frostens vackra ljus. Tänk om det vore så vackert nu som det var förra julen! Allt det vita som blir lite murrigt av kamerans exponeringsautomatik tycker jag mycket om.

Vinterfärger 1

Det klart faluröda blir nästan svart precis som granarnas grönska som nästan täckts av snö. Särdeles djup lån inte snön förra julen, bara ett par decimeter, men ulligt vitt var det iallfall. Och sön kom i sista sekunden!

Vinterfärger 4

Ser ni att dörren är grön? Nej, den smälter samman med den röda plåten. Men det är ett mycket vackert skimmer över bilden. Jag hoppas att snön kommer till Norrbotten lagom till jul även i år.

Mycket långt gånget förfall intill åkern

Fallfärdig 1

Vad sägs om denna förfallna lada? Den har inte långt kvar innan den fullständigt störtar samman. Taket är ett minne blott, endast någon rest återstår. Av golvet finns just inget bevarat. Skogen tränger sig inpå och tjäner väl som någon sorts stöd.

Fallfärdig 2

Här ser ni konstruktionen från insidan. Av stabiliteten finns som sagt inte mycket kvar. Det vore intressant att försöka räta upp den. Fixera den med brädor och se om det går att lägga ett provisoriskt tak. Ladan står dock inte på min mark och att lägga ner det arbetet är nog lite onödigt. Men det vore ett intressant experiment

En dag i maj månad sommaren 2013

Kapitän och lada

En vacker vy över de bördiga åkrarna

Flarkvy

Sommar, men jag minns inte länge när. Varmt och skönt och vindstilla. Några försumbara moln gled över de bördiga åkrarna, men inte vispade de runt luften nämnvärt under sin färd och därmed härskade hettan. Smultronen pustade vid vägrenen, vallen slokade och de gamla plåttaken var stekheta.

Inne i skogsbrynet var det dock behagligt svalt och utsikten var magnifik. Grönskan inramade scenen och det var inte lätt att tänka sig att temperaturen en vinterdag skulle komma närma sig 30 minusgrader. Men det ena utesluter inte det andra och sommardagen fortsatte obehindrat sin gång.

En konsumbutik tyvärr stadd i förfall

I Västerbotten, i krokarna av Ånäset, hittade jag denna gamla Konsumbutik. Vilket förfall och så osnyggt det är på tomten! Annars är byggnaden fin med sin klassiska disposition. Affär med bakomliggande lager på bottenvåningen, och våning för föreståndaren en trappa upp.

Det är synd att inte skylten finns kvar, men å andra sidan ser man tydligt var bokstäverna har suttit iallfall. Dörren är igensatt, men skyltfönstret är kvar. Huruvida någon bor en trappa upp svävar jag fortfarande i okunnighet om.

Att handla på Konsum eller privat var ett viktigt val en gång i tiden. När jag växte upp minns jag hur farbror Martin alltid skulle handla på kooperativa och aldrig drack något annat än cirkelkaffe. I många samhällen fanns det både ICA och Konsum och med åren lade oftast antingen den ena eller den andra ner. I värsta fall flyttade konkurrenten in i de tomam lokalerna, allt medan de gamla konsumföreståndarna vände sig i graven.

Något av en gammal glesbygdsmack

En gammal mack

Visst är den snygg, den gamla macken? Om den nu verkligen varit en mack. Kanske har någon bara hängt upp OK-skylten vid en byggnad som står intill farmartanken. Farmartanken är tanken till höger och i den brukar man ha diesel, ty böndernas traktor är sedan längeavsedda för just detta drivmedel.

Söndagen den andra november 2014

Andra november 1

Några dagar av frost, ja tämligen sträng kyla, följdes av snöfall mot kvällen. På morgonen låg där ett tunt snötäcke som inte gjorde så mycket väsen av sig men som dock hade viss charm ty det blev mycket ljust och vackert och frostens pasteller förändrades av allt det vita.

Andra november 2

Som ni ser var snötäcket inte djupt. Det täckte inte alls gräset. När det sedan började skymma steg dimman upp och det hela påminde något om en dag i april är kvällarna börjat bli ljusa och kylen inte längre är så tung.

Andra november 3

Visst är färgerna vackra! Jag älskar alla toner som blandats med grått och därmed berövats sin lyster. Behagligt eleganta är vad de är, dessa nyanser som på något vis mer hör våren till och som jag så tydligt associerar med Bära mistel.

Nu har spåntaket mörknat en smula

Slåttarstugans tak har mörknat

Inte har det hunnit få de grå spåntakens charm, men det har mörknat och skvallrar om vad som komma skall. Jag tycker et är vackert med trä som åldras så jag är nöjd och belåten. Det återstår dock att se hur lång tid det tar innan det fått den nyans som jag minns från min barndum när det faktiskt fanns spåntak på ett och annat hus. Jag tycker det är otroligt vackert och skulle gärna ha det på fler byggnader, men det är ju lite jobbigt att lägga om vart 30 år och om 30 år är jag nog för gammal för att krypa runt på ett brant tak.

Nu är det redan början av november

Sent i oktober

Är det inte vackert! Strålande sol från en klar och ren himmel och frostnupen mark som skapar pasteller av höstens bleka färger.

Om en månad har ljuset nästan helt försvunnit men med lite tur ligger så snön i lätta drivor som skyddar växtligheten från den stränga kylan. Är nätterna då fyllda av månsken kan det vara riktigt vackert.

Bakom ratten genom byarna norröver

polaroid_1

Det är inte alltid möjligt att komma ihåg alla vägar som passerats. Särskilt svårt är de med de smala som nästintill är att betrakta som skogsvägar. Genom hyggen och täta skogar slingrar de sig fram. Stundtals kan de var rent bedövande vackra, när trädmassorna ger vika och en sänka breder ut sig nedanför.

i_rosvik

Den var bestämt en sommarkväll med långa skuggor. De blir lätt det, ty när solen står lågt framåt natten är den precis ovan trädtopparna, precis som en blev vinterdag.

i_sjulsmark

Ser ni den väl tilltagna stengrunden? Omgiven av björkar står detta vackra hus på en sluttning med utsikt över en by. Intill slingrar sig den gamla grusvägen fram i sommarkvällen.

Där uppe råder det en dämpad dager

vind_1

Fönstren är visserligen inte så små, men ljuset är ändå svagt uppe på vinden. Väggarna suger upp det mesta, ty de är fulla av saker som ställts undan, saker som man inte velat slänga.

vind_2

Det gamla sticktaket ligger fortfarande kvar under plåten och kan anas. Naturligtvis är plåt så mycket hållbarare, men nog är takspån det vackraste!

vind_3

Tittar ni nog ser ni en dörr, den ena av de två som utgör ett par och som tillsammans med överfönster var den gamla gårdens entré. Det är synd att de togs bort, men bra att de finns kvar och kan sättas tillbaka.

vind_4

Gamla arbetskläder hänger på rad. Rejäl vadmal som motstår kyla och fukt var självskrivet innan dagens högteknologiska material. Det tjocka vadmalstyget var inte så lätt att sy i, utan fordrade en duktig sömmerska, gärna med en kraftig symaskin.

Nytt och gammalt står om vartannat

Landskap

En åker en molnig sommardag. Långt borta i fonden skymtar ett berg av de vita plastbollar där det skörden förvaras enligt dagens moderna metoder. Den gamla ladan med sitt rostiga plåttak står säkerligen tom, ty att idag slå och torka vallen på traditionellt sätt är inte längre vanligt. Men nog är det vackrare med ängslador än med vita plastbollar!

Att torka vall till hö är ingen komplicerad process, men det tar tid och det kräver fint väder utan nederbörd. Kommer det en ordentlig regnskur förstörs skörden och ladorna ekar tomma. Under min uppväxt ar det ett evigt ringande till väderleksrapporten som fanns att tillgå i en automatiserad telefon ute på Kallax. Idag finns som bekant internet och kanske har prognoserna blivit säkrare, men å andra sidan skördar man inte hö längre, man gör ensilage istället och förpackar det i stora plastbollar.

Ett sågverk som lämnats åt sitt öde

Ett sågverk statt i förfall 2

På väg genom Västerbotten, närmare bestämt mellan Skellefteå och Burträsk en bit in i landet, passerade jag ett gammalt sågverk som verkligen sett bättre dagar. Ja, delvis verkar det ha börjat rivas ned,

Ett sågverk statt i förfall 1

Jag tycker det är så vackert med trähus som blivit skeva. Trä är ett segt material som kan böjas åtskilligt innan det brister och därför kan gamla byggnader anta de mest underbara former. De en gång så raka linjerna har böjts och är allt annat än vågräta.

Årets plöjningstävling i Holmträsk

plöjningstävling 1

Äldre traktorer är ständigt efterfrågade och betingar förvånansvärt höga summor. Inte så underligt kanske, de är både slitstarka, snygga och dessutom små och nätta och tar sig lätt fram i skog och mark. De är också en del av vårt agrara kulturarv och minner om den tid när jordbruket moderniserades och hästarna gick på reträtt.

plöjningstävling 3

De senaste åren har traktorsällskapet Ella anordnat plöjningstävling i Holmträsk. Förra årets missade jag, ty när jag anlände var programmet redan avslutat, ty man låg ett par timmar före utsatt tid.

Detta år var jag i god tid och hann se det mesta. 9 ekipage tävlade, 4 med tvåskärig plog och 5 med enskärig. Att plöja med endast ett skär tar sin tid, med två blir det två fåror och arbetet går därför dubbelt så fort. Under den tid när hästarna dominerade var den enskäriga plogen vanlig, ty mer orkade inte en häst, men kanske gick det med två om de gick i par.

plöjningstävling 2

Vill man vara lite för mer plöjer man med agronomrygg, dvs även mittfåran blir ordentligt genomplöjd och inte bara täckt. Detta gör man ofta bara i början av sin bana som lantbrukare, när idealen är höga och krafterna inte sinar. Agronomrygg kräver sin man och dessutom måste plogen ställas om under manövern för att man skall lyckas. En ung man, 11 år tror jag blott att han var, lyckades riktigt bra vilket framgår av bilden ovan. Med hjälp av en farfar och hans gamla traktor hade den uns gossen övat och lyckades faktiskt kamma hem andra platsen. Inte illa vid så unga år!

Kornet och tröskverket Thermaenius

Tröskning 1

Jag hade turen att nyligen få se ett gammalt tröskverk i funktion. Det är av märket Thermaenius och fortfarande är i funktionsdugligt skick. Drivningen sker, som ni ser, genom en rem som går från traktorns remskiva till tröskverkets. Detta var en vanlig metod som ärvts får de gamla tändkulemotorerna.

Tröskning 2

Att remmen är korsad beror på att traktorns remskiva snurrar åt fel håll. Även andra remmar på tröskverket är korsade, just för att erhålla rotation åt rätt håll.

Tröskning 3

Kornet kommer ut på tröskverkets ena sida och här har man ställt några små plastlådor som uppsamlingskärl. Vanligtvis kan tröskverket ställas in för att klara av olika typer av sädesslag. Här kan ni se tröskverket i full fart.

Här en gammal film som från firman Thermaenius som jag fann i filmarkivet.

Och dimman rullar in en augustikväll

Dimman rullar in 2

Det var nästintill ett ögonblicks verk och så hade dimman rullat in. Dess vandringsväg är väl inarbetad och den följder alltid samma spår.   Trampar man iväg på cykeln känner man hur temperaturen sjunker när man passerar en dimbank.

Dimman rullar in 1

Tvärs över åker och lada sveper den fram och i dess spår kan man ana var den första nattfrosten kommer att slå till. Där bör man inte placera sitt potatisland.

Dimman rullar in 3

Nere vid korsningen lägger sig inte dimman. här är det ännu varmt och behagligt. Kanske susar en bil förbi, som snart måste bromsa, ty lite längre bort är det alldeles vitt, över både åker och väg.

Fällfors skola dåsar i kanten av åkern

Fällfors skola 3

Gamla skolbyggnader finns det gott om, men tyvärr är de inte alltid i bästa skock. I Fällfors, någon mil från Robertsfors, troner den vackra gamla skolan i kanten av en åker. Tämligen väl underhållen och i fint ursprungligt skick har den inte använts för undervisning sedan någon gång på 50-talet. Istället är den traktens byahus och det är väl så gott som något annat. De vackra småspröjsade fönstren är försedda med innanfönster och en verklig prydnad för huset.

Fällfors skola 1

På nedre botten finns skolsal och matsal och kök. På övre botten finns bostäder och kanske någon extra sal. Det valmade taket är både snyggt och ger extra höjd åt övervåningen.

Fällfors skola 2

Dåsar i den heta solen gör även uthusbyggnaden även den med valmat tak. Denna konstruktion är inte speciellt vanlig på uthus och skänker därför en nästan internationell prägel åt trakten. Dörrarna är också lite extra med sina överfönster, kanske har de återanvänts från något äldre bygge.

Ett perfekt litet hus, 3 rum och kök

Öde i Västerbotten 1

Förra veckan var så otroligt varm och jag körde till Vebomarkt. På väg hem körde jag förbi en liten by med endast 5-6 hus. Av dem stod 3 öde. Ett av dem var detta lilla vackra. Färgen hade nästan helt försvunnit men träet var i tämligen gott skick. Tomten låg intill väggen och i hettan gick tankarna till den amerikanska södern.

Öde i Västerbotten 2

På ena gaveln fanns två kammare, på den andra ett kök och bakom farstun ytterligare ett rum. När man tittar upp på fasaden ser det ut som om det borde ha funnits ett fönster ovanför ytterdörren, någonstans i trapphuset, men säker är jag ju inte.

Det var nog många år sedan här var bebott. 60-talet kanhända, eller något senare.

Öde hus i Västerbotten 3

En gång i tiden måste det ha funnits en bro. Av den fanns dock inget spår. Kanske hade den ruttnat och man bestämde sig för att ta bort den.

Det är ett sorglig öde som detta vackra hus går till mötes.

Midsommarnatten den ljusa, sköna

Midsommar

Midsommarkvällen var varm och ljus och solen strålade på den lilla lunden vid gården invid Rickeleån. Det krävdes en hatt för att skydda sig mot aftonens starka ljus.

Midsommar

Lite senare hade en lätt skymning börjat sänka sig över den vackra naturen där djuren fortfarande betar och håller marken bar. Terrängen är kuperad, ty gården ligger på en höjd med en förförisk utsikt.

Midsommar

Åt andra hållet breder markerna ut sig och en liten byaväg slingrar sig fram. I åns blanka vatten speglar sig midsommarnattens prunkande natur oblygt och en smula kokett.

Midsommar

Åker efter åker breder ut sig, men det är inga stora obrutna arealer, ty de är uppdelade och skiljs åt av några träd eller en liten lund. Det är vackert med en växlande natur.

Midsommar

När det till sist börjar bli en aning skumt är det svårt att inte tyst beundra naturens skönhet med den vackert tecknade himlen ovanför.  Så vackert och så stramt.

Midsommar

På sina ställen kommer urberget i dager och omges av betat gräs. Det var så här naturen såg ut på den tiden när Sveriges folk i till största delen bestod av bönder.

Tog stambanan genom övre Norrland

Stambanan till övre norrland

Här sitter jag och snörvlar, rejält förkyld i försommarvärmen. I måndags när jag anlände, blev det 23 grader på eftermiddagen och jag trodde knappt mina ögon när jag tittade på termometern. Redan när jag klev av tåget i Luleå var det oväntat behagligt väder men att det skulle bli rena sommarvärmen hade jag inet trott. Naturen här uppe är fortfarande lite grå och björkarnas bad är små, men dock utslagna.

Sportbil

Plockade fram denna lilla diskreta sak. Vita bilar blir verkligen aldrig vräkiga. Innan den tas i bruk måste den bestikigas och innan ja gör det måste jag fixa vindrutespolningen och montera ett nytt eluttag vid draget.

Vasa vinter

Mina fruktträd lever! Detta är Vasa vinter som börjat knoppas. Vad jag kan se har den snöfattiga och stundtals mycket varma vintern orsakat några skador. En ros var död, men vid närmare kontroll var ett rotskott på väg upp och eftersom rosen är rotäkta blir den nog snygg vad det lider.

Kontor extra allt

Kontor! Telefon och elektrisk räkneapparat måste man ha, och gärna ett uppstoppat djur. Sämre kan man sitta, äveom omskrivbordet är för lågt och måste höjas på något vis.

Kvällsol

Ljuset är tillbaka hör uppe och nätterna blir aldrig riktigt märka, även om det är en månad kvar till midsommar. Rullgarninen utgör grund för spetsgardinen och bakom en blomsterlönn.

Tänk om sommaren kommer till sist

sommar

Bilden ovan säger lika mycket om min längtan efter den annalkande sommaren som om min syn på bostadsplanering. Stora, öppna ytor och slutna rum ser de mest fantastiska övergångar.

Även om det kan kännas långsökt, framförallt uppe i Norrbotten där det verkligen varit kallt, borde sommaren snart stå för dörren. Jag kommer att åka norrut inom de närmaste dagarna och tillbringa en stor del av sommars där. Slåttarstuga skall repareras och spåntak skall läggas, dörrkarmar skall snickras, träd skall planteras och rabatt skall anläggas. Och mycket annat.

Kyrkogårdsvandring förra sommaren

På kyrkogården

Förra sommaren föll det sig så att jag kom in på kyrkogården. Det gör jag visserligen då och då, men denna gång kunde jag inte slita mig och började gå runt bland gravarna. Passerade den äldsta delen, gick över till den lite nyare och hamnade slutligen vid den nyaste delen. Visserligen finns det ytterligare avdelningar, men där ligger inga av mina släktingar.

Där var de, alla jag känt som barn och som ung. Grannar och släktingar. Farbror Ivar och tant Anna, farbror Martin (som bara drack Cirkelkaffe) och tant Ingrid (både glad och pratglad), min mormor och min morfar (som jag aldrig träffat). I en annan grav låg Blind-Ebba, ja hon kallades så för att hon var i det närmaste blind och detta hände sig på en tiden när man inte var så nogräknad i hur man benämnde folk. I en annan grav fann jag tant Valborg (alltid i turban när hon gick bort) och farbror Anselm (som yttrade “man saknar endast det sprakande norrskenet” när han för en gång skull var på turistresa söderut).

Jag fann moster Ebba som var min mormors syster. Livlig, humor och mycket pratsam och dessutom ack så religiös. Det märkte man dock inte så mycket av, förutom hennes man, farbror Kalle (“han heter faktisk Karl” som hon brukade säga), som inte fick besöka biografen. Men tiden går och så småningom visades filmerna på tv. Var tid har sina faror.

På kyrkogården ligger också min pappas två systrar som dog som yrket unga, en av dem var i princip nästan nyfödd. Sorgligt, men ack så vanligt in på 40-talet. Undrar hur farmor kände denna förlust under resten av sitt liv. Hon verkade vara den typen som funderade så det satte nog rejäla spår inom henne. Hon dog när jag var liten och jag minns henne bara som gammal och sjuk.

Vår småskollärarinnanas kökstrivsel

Småskolelärarinnans köksinteriör

Det är trivsamt värre hemma hos småskollärarinnan i hennes generöst tilltagna enrumsvåning. Till vänster står vedspisen men den rymdes inte på denna bild. Genom fönstret ser hon ut på vägen som slingrar sig genom byn. Mellan spisen och stolen till vänster i bild ligger ingången till det stora rummet som har kakelugn och en herrrumsmöbel. Dörröppningen i bildens mitt går till en kattvind som eventuellt har använts till skafferi, jag vet inte säkert.

Tant Signe sålde ej något cirkelkaffe

Sommar i byn

Jugendartade hus är inte så vanliga i min by, men bagarstugan på bilden har iallfall vissa drag av den kända byggnadsstilen. Dörren är dessutom både stilig och intakt.

Här på gården hade tant Signe sin affär, den låg i en utbyggnad till bostadshuset som ligger strax till höger utanför bilden. Hos henne kund man köpa det mesta, utom mjölk förstås, ty den fick de flesta från egna djur. In på 60-talet hade faktiskt i stort sett varenda hushåll en eller ett par kor. I byn fanns nämligen både bönder och arbetare. Arbetarna jobbade i stan och pendlade med bussen och deras fruar skötte korna och barnen. När tant Signe lade ner affären i början av 70-talet hade dock nästan alla kor försvunnit och jag tror att det bara var vi som hade dem kvar, men så var pappa också bonde.

Inte helt oväntat var de som arbetade på fabrik ofta socialdemokrater och farbror Martin drack inget annat än Cirkelkaffe (men det fick han ordna fram på annat sätt ty den varan förde inte Signe). Övriga föredrog privathandlarna som senare blev ICA-handlare. Hos tant Signe fick man dock handla oavsett politisk ståndpunkt ty det fanns inget annat alternativ och bil var det få som hade. Hos tant Signe fick man handla oavsett om man låg i luven med hennes man eller ej. Han hade nämligen näsa för affärer och drog sig inte för att sko sig på de sämre lottade. Idag, när nästan samtliga inblandade är döda, har hans minne bleknat. Lika bra är väl det. En av tanterna i byn berättade att när han låg på sin dödsbädd hade han ringt henne och bett att hon skulle komma över, ty han insåg att han inte hade behandlat henne och hennes man riktigt rättvist. Resultatet blev en liten slant som räckte till en dammsugare. Om denna gest räckte för att öppna pärleporten låter jag vara osagt. Men jag har mina tvivel.

I tant Signes affär såldes porsin. Mat- och kaffeserviser köpte man på den tiden ofta hos sin lokala handlare. När mina föräldrar gifte sig 1963 fick de en mycket elegant guldservis (import) men den såldes inte av Signe utan av farbror Herman i grannbyn som också hade affär. Av den har jag heller inga minnen, ty när jag föddes var dessa små lanthandlar ett minne blott. Dock ett minne som ofta diskuterades och därför är tant Signes affär ungefär lika levande för mig som om jag själv hade upplevt den.

3 interiörer i öde hus i Västerbotten

Interiörer i ödehus 1

Sommaren 2010, en varm dag och en tur i Västerbotten. Jag passerade några hus som säkerligen en gång utgjort en by men idag stod alla tre hus övergivna. Ett hade så dåligt tak att fukten var på väg att låta det rasa in. I ett av husen fanns det en hel del möbler kvarlämnade och dörren stod olåst.

Interiörer i ödehus 2

Vid eldsvåda stod det på den lilla skylten i ett annat ödehus som var både originellt, välbevarat och i gott skick, ty taket hade beklätts med plåt och någon tillstymmelse till plastfärg stod inte att finna.

Interiörer i ödehus 3

Ett av husen kom jag aldrig in i ty det var låst. Genom en fönsterruta fångade jag dock en glimt av en gammal interiör med flagad färg och vackert ljusspel. Tänk att ingen bor där! Men naturligtvis är det inget problem att sälja en sönderrenoverad Västerbottensgård för en bra slant.

Middag på landet i slutet av juli 2013

Tanter

En fin sommardag och jag tog en paus i mitt arbete med ladorna och lagade åkerbärsparfait. Och så kom främmandet. 3 till antalet och runt de 90. Tillika mina favoriter ty de har fallit sig så lyckligt att de begåvats med en praktiskt taget outsinlig energi, ett gott humor och talares gåva. Vissa har den där energin, vissa har den inte. Den har inte så mycket med ålder att göra utan är snarare en fråga om läggning.

Tanter

Allsång före middagen och tillika av andlig karaktär. Tramporgelackompanjemang. Tänk, förr kunde man sjunga psalmer utan att vara överdrivet religiös! Är visserligen lite kluven inför sånger av denna art, men samtidigt rätt förtjust.

Tanter

Och så var det då soppan i sin stora Ostindiaterrin, tunnbrödet och smöret. Ja, egentligen var det inte soppa, utan en gryta, men terrinen var lämplig (och dekorativ – det lär ha spelat in gissar jag).

Tanter

Kaffet och desserten serverades i kammaren. Eftermiddagssolen var stark, men rummet brukar hålla sig svalt. Ranka heter assietterna och kopparna är i olika starka färger och en hel del guld. Klassiska mockakoppar från förr. En stackars sparris tronar på piedestalen framför norrfönstret.

En solig tur med cykeln genom byn

Cykeltur genom byn

Soliga sommarkvällar åker jag gärna runt på cykel med kameran om min hals. Solen står lågt och naturens färger gnistrar, vilket inte hindrar mig från att fotografera svartvitt. Denna spruckna ladugårdsvägg har tillhört tant Anna och farbror Ivar och den är fortfarande en vacker, men de tu  är numera döda.

Cykeltur genom byn

Farbror Ivar hade en volvotraktor av modell T 31. Den hade ett behagligt ljud och den kunde köras på fotogen. Varje vår kom han med traktor och potatissättningsapparat, varje vår for min far med traktor och kogödsel till tant Anna. Byteshandel.

Cykeltur genom byn

En bit ifrån ligger ett verkligt ödehus som naturen är på väg att ta tillbaka. Alldeles intill står en mycket förfallen ladugård där endast ruiner finnes kvar. Men nog är den vacker där den står i kvällssolen omgiven av högt gräs.

Med ett kök, en sal och tre kammare

flarkhus_1

Här tänker jag mig bo, ja, jag har praktiskt taget redan flyttat in i den ståtliga Västerbottensgården. Mina saker, som tidigare stod likt ett gigantiskt berg på gårdsplanen, har jag redan burit in i den nyskurade byggnaden som stått oförändrad i över hundra år.

flarkhus_2

Här finns både en rymlig sal, ett rejält kök, två hörnkammare och en farstukammare. Farstukammaren är behagligt liten och i ena hörnet finns en vit, enkel kakelugn. Tapeterna är brunmurriga, ty här var man först med det senaste en gång på 20-talet. Här inne här det varmt även de kallaste vinterdagar.

flarkhus_3

I uthuset har jag parkerat min traktor. Kanske är den en Volvo, en T 31:a som jag kan köra på fotogen. Doften!

I uthuset är insidan helt obehandlat och virket har mörknat och antagit en tilltalande ton. De grova plankorna har nötts och bär spår av tidens tand. Överallt är kraftiga spikar inslagna, spikar på vilka det hänger allt mellan himmel och jord.  Här finns verktyg, remmar, selar, registreringsskyltar och en uttjänt fågelholk. Precis som det skall vara i äldre uthus.

Översyn av en gammal Volvotraktor

Hittade några gamla bilder som jag måste ha tagit för ett par år sedan innan jag skruvade samman denna gamla traktor. Nu var det visserligen inte så mycket som behövdes göras, förutom byte av vattenpump med tillhörande slangar. Alla plåtar som täcker mtorn saknas dessutom på bild och e satte jag också tillbaka.

Motorn är  fyrcylindrig och avsedd för bensin eller fotogen. Den går dock bara starta på bensin, inte på fotogen. Sedan motorn väl blivit varm, kan man koppla in fotogenen och ur bensinen medelst en liten kran. Det finns också en omkopplare vid grenröret som kan ställas in för fotogen eller bensin. I läge fotogen värmer avgaserna upp luft/bränsleblandningen för bästa förbränning.

Idag kör man inte på fotogen. En gång i tiden var detta bränsle betydligt billigare och då lönade det sig att använda det. Idag går det knappt att köpa fotogen, men en liknande blandning kan fås om man blandar diesel och bensin, åtminstone kunde man göra det för ett pr år seadn. Idag verkar det lite problematiskt.

En ödslig ladugård i en Norrlandsby

Ladugård

Utan djur är en ladugård ödslig och tom. Ljuden och värmen, som är så intimt förknippade med denna livliga salong, har försvunnit. Till sist lämnar också doften dessa vackra rum. Bara skönheten blir kvar.

Ladugård

Och skyltarna hänger intill taket, de svarta tavlor där kornas namn och nummer omsorgsfullt textades för att ingen sammanblandning skulle ske. Det var inte av nöden tvunget, ty sina kor känner en bonde utan och innan och då spelade skylten mindre roll. Den hängde nog mest där för regelverkets skull.

Ladugård

Lysrörsarmaturerna var enklast tänkbara och så vackra i sin stramhet. När endast det funktionella får råda kan mycken elegans spira. Särskilt när åren gått och patinan lämnat sitt ovärderliga bidrag.

Ladugård

Spången, som gick parallellt med utgödslingen, är sedan länge försvunnen. Dörren leder rakt ut i luften och intill syns den lilla lucka där gödseln passerade på sin plåt på väg ut mot gödselstack och skrapa för att så småningom återbördas till jorden och kretsloppen slutas.

Sommar här & där, i skog och på fält

Kranvagn och lada

Snygg bild, inte sant. Ett kranvagn med stockar och en förfallen gammal lada. Jag ångrar verkligen att jag inte tog fler bilder i somras när jag arbetade, men orken räckte inte riktigt till. Dessutom är det inte riskfritt att ha kamreran med sig i traktor och på fält. En olycka händer så lätt.

Skogskoja

Denna bild är också bra. Skogskojan på sin plats i skogen, sin före detta plats bör tilläggas. Visserligen bör skogskojor stå i skogen, men används de inte är et bättre att ha dem under uppsikt vid gården. Den där lilla gläntan är dock helt bedårande och är en del av en skogsväg som svänger åt höger och försvinner ut ur bild.

Det är en vacker skog. Lite för tät. Mystisk. Borde nog gallras, men uppskattas det av skogens rån? Den går från en by till en annan. Skiftena går i breda strimmor från min by över en ås, blomsteråsen, till träsket i grannbyn. En gång i tiden fanns det några slåtterängar där också, och vi i vår by odlade potatis på våra marken ner mot träsket till, för där dröjde det lite längre innan frosten kom.

Förfallet i Gammelbyn, Västerbotten

Gammelbyn

En julpromenad för snart ett år sedan. I Gammalbyn, det finns säkert flera, men denna ligger i Flarken, Västerbotten. Huset är inramat av grönska, avlövad sådan och dessutom oönskad. På sommaren ser man knappt denna gamla fina kåk som jag undar när den kana vara byggd.

Gammelbyn

Den ser ut att ha moderniserats och reveterats efter kriget för att anpassa sig till den nya tidens ideal och komfortbehov. De många årens förfall har dock gjort sitt bästa för att påskynda förfallet.

Gammelbyn

Det kan tyckas konstigt attest så fint hus får stå och förfalla i en by som är allt annat än avfolkad. Kanske har marken sålts och brukas nu av en storbonde vilket degraderat husets värde. Vad är väl ett gammalt hus jämfört med bördig jordbruksmark?

Norrbotten, en gråmulen augustidag

Byn en mulen dag 1

En sommardag i augusti 2010. Jag var uppe i norr och det var året innan det blev aktuellt att jag skulle ta över gården vilket skedde först vid årsskiften 2011/2012.  Det var denna sommar som jag började fotografera med  småformatskamera, en Canon AE-1. Jag åkte runt en hel del och tog många bilder som jag är mycket glad åt idag. Framförallt använde jag svartvit film, Kodaks klassiska Tri-X. Lite kornig är den allt om man förstorar den, men jag tycker om den. När man redigerar bilderna digitalt är det viktigt att man inte ger dem för stor kontrast, ty då försvinner bildernas skönhet.

Byn en mulen dag 2

Det är bara tre år sedan bilden togs, men nu är asfalten ny och rönnen till höger har växt åtskilligt. Gatlampan till höger har ersatts av en ny och ledningen är numera nedgrävd. Snart försvinner nog telefonledningen till vänster, för vi har fått bredband i hela byn.

Byn en mulen dag 3

Det finns en brunn till vänster i bild. Endast locket syns vilket beror på att mekanismen för att fira ned en hämtade tagits bort. Nästa sommar har jag för avsikt att bygga en ny. Det ser faktiskt rätt eländigt ut när den lilla detaljen saknas.

Byn en mulen dag 4

En syn som snart är ett minne blott! Luftburna ledningar grävs ned och landskapet förlorar den detalj som gör det så tacksamt att ta bilder i små byar. Kanske inte så mycket att sörja, men nog kommer jag att sakna dem.

Praktiskt taget en biltur till Tyskland

På tur till Tyskland 1

Det var en molnig dag sommaren 2010 och jag åkte praktiskt taget till Tyskland, åtminstone så nära man kan komma detta land om man befinner sig i Norrbotten. I Karlshäll, vid den gamla hamnen och med utsikt mot Luleå centrum, ligger de stora magasin som under krigsåren användes av tyskarna för att mellanlagra förnödenheter till de stridande trupperna längre norrut. Om etta skvallrar inte mycket dag, endast några gamla järnvägsvagnar finns kvar och en handmålad skylt med texten RAUCHEN VERBOTEN!

På tur till Tyskland 2

Skönheten i denna bild går knappast att beskriva. En kustremsa, ett magasin och den friska tallskogen i bakgrunden. Denan del av stadens utkanter är nästan helt täckt av sand och ogräset lyser med sin frånvaro, istället doftar det frisk av tall.

På tur till Tyskland 3

Att man inte uppskattat dess byggnader till fullo står klart när man träder in i någon av de två byggnaderna. Ljuset silar behagligt in genom de glesa plankväggarna och här och där kan man skymta stadens siluett. Vilken utomordentlig konsertlokal detta vore om akustiken skulle tillåta det!