Nu snöar det äntligen! Himlen är alldeles grå och det är inte speciellt lust fastän klockan är snart elva på förmiddagen. Igår kväll var det mycket vackert; nästintill fullmåne och alldeles klart. Månen lyste så starkt att långa svarta skuggor skapade ett mönster på den vita upplysta snön.
Jag hälsade på min moster som bor vid den vackra Alterdalen igår kväll. Det är en mycket naturskön by där det en gång låg ett gammalt bruk men av den eran finns i princip inget kvar. I byn levde en gång tant Hilma som var en originell dam vars bror var gift med min mors lilla klotrunda faster Rut. En dag skulle Hilma ta bussen in till stan så med handväskan i högsta hugg lämnade hon hemmet och började promenera på landsvägen. Bussen kom, men stannade inte, ty Hilma gjorde inget tecken. Detta ansåg hon vara höjden av fräckhet – Här kommer en dam med sin handväska och bussen stannar inte! Att bege sig ut på landsvägen med handväska kunde i Hilmas värld bara betyda en sak.
Jag har snart läst ut Martha. Det börjar närma sig krigsutbrott och Martha har flyttat in till stan där hon jobbar på ett kontor och ägnar all sin fritid åt flirten, dansen och alkoholen. Böckerna och de höga idealen intar nu en mindre framskjutande plats i hennes liv. Hennes mors väninna, som är ett riktigt lösaktigt fruntimmer, har en son som blir hennes ständige följeslagare. Nu väntar jag med spänning på ur det skall sluta; vem skall Martha slutligen gifta sig med? Hon som tidigare bara haft ont att säga om äktenskapet.