Hemma hos Tutta Rolf ute på Gärdet

Tutta Rolf 1

1933 gjorde Filmjournalen ett sällsynt tramsigt besök hemma hos Tutta Rolf på Gärdet (tror jag, är inte säker) i Stockholm. Bilderna är det dock inte något fel på, till exempel den här ovan där hon poserar framför sin nya Dodge.

Tutta Rolf 2

När reportaget görs har Tutta Rolf precis avslutat filmningen av Kära släkten, mot bl.a. Gösta Ekman, och skall snart ta itu med En stilla flirt, en film som blir en stor framgång, precis som Vi som går köksvägen som kom året innan.

Tutta Rolf 3

Det lilla barnet är den son Tutta Rold fick tillsammans md Ernst och som döptes till Tom. Tom Rolf blev filmklippare i USA och fick en Oscar för arbetet med Philip Kaufmans Rätta virket.

Tutta Rolf slutade filma redan 1939 och flyttade till USA där hon gifte sig med Jack Donohue. Efter skilsmässan flyttade hon hem till Sverige och gifte om sig med HAsse Ekman.

Greta Magnusson Grossmans våning

Greta Magnusson Grossmans vardagsrum på Storskärsgatan 5 på Gärdet i Stockholm
Det är inte en fönstervägg som syns i fonden, utan vardagsrummet innersta del där dörren till sovrummet dolts bakom ett heltäckande draperi.

Det var på 30-talet som arkitekten Greta Magnusson Grossman etablerade sin egen butik Studio vid Stureplan i Stockholm. Rörelsen blev framgångsrik och hon fick många uppdrag, av både privat och offentlig karaktär. År 1937 visade hon upp sitt hem i Svenska hem i ord och i bilder, en miljö som jag beundrat i flera år vid det här laget. Magnusson Grossman räds inte textilier och använder dem på bästa tänkbara sätt.

Magnusson Grossman “försäkrar att hon aldrig skulle göra en interiör i vitt, ty just i Sverige behöver vi färger”. Vardagsrummet på Gärdet är färgsprakande och rummets dimensioner är väl tilltagna. Invid balkongen finns en gigantisk fönstervägg, 10 meter längre in döljs dörren mot sovrummet av ett draperi som går från golv till tak. Effektfullt och praktiskt. Se planlösningen här.

Vardagsrummet är uppdelat flera delar. Närmast fönstret finns matvrån som ger god utblick över balkongens grönska. Vardagsrummets bekväma sittgrupp är placerad kring den  öppna spisen och längst in finns en cosy-corner där maken, kapellmästaren Billy Grossman, har en 16-rörs radiomottagare. Mot hallen tar den eleganta av Magnusson Grossman ritade baren vid (se den här). Väggarna är här täckta av parkettimitation i samma mönster som golvet.

Det var först efter flytten till Los Angeles som Magnusson Grossman fick sitt verkliga genombrott. Framgången blev stor, främst under 50-talet och det är denna berömmelse som återupptäcktes för ett par år sedan och ledde fram till en utställning på Arkitekturmuseum. Åren i Sverige på 30-talet tycker jag dock hör till de mer intressanta. Om ni klickar på taggen Greta Magnusson Grossman får ni bl.a. se en lägenhet på Valhallavägen som inreddes av henne. Den är mycket snygg!

Magnusson Grossman ritade flera villor åt sig själv i USA. I Sverige ritade hon endast en, Villa Sundin i Hudiksvall som finns kvar än idag och är i ursprungligt skick. Arkitekturmuseet har en rätt utförlig presentation av Magnusson Grossman som ni finner här. Missa heller inte kvällens avsnitt av Antikmagasinet när denna arkitekt är huvudpersonen.

Monica Morales-Schildt, glaskonstnär

Monica Morales-Schildt
Monica Morales-Schildt vid sitt toalettbord i det lilla matrum som blivit hennes privata sovrum i den trånga Gärdesvåningen på Hedinsgatan 17.

I serien Yrkeskvinnor på Gärdet, har turen kommit till Monica Morales-Schildt som idag är mest känt för sin exklusiva glasserie Ventana som lanserades 1959. Det är mycket eleganta pjäser, se bara på dessa två vaser i grönt och blått. För att inte tala om denna lätt rökfärgade. Vid tiden tiden för detta reportage, 1948, var Morales-Schildt chefsassistent i NK:s konstindustriavdelning. Hon hade arbetat för Gustavsberg och även gjort denna keramik för Arabia.

Monica Morales-Schildt

Gärdesvåningen är en klassisk liten 1,5:a där matrummet apterats till fruns rum (planlösningen hittar ni här). Vid det stora vardagsrumsfönstret, som i praktiken är ett burspråk, är maken Göran Schildts arbetsplats belägen. Schildt var André Gide-specialist och konsthistoriker med en avhandling om Cezanne i bagaget. Innan flytten till Hedinsgatan 17, hade paret bott på 1600-talsgården Nedre Gården i Lovisa i Finland.

Våningen rymmer både gammalt arvegods, antikviteter och modern attiraljer. Soffan är t.ex. klädd med tyg av Sampe och keramiken i bokhyllan är bl.a. av Kåge, Salto, Lindberg och Jobs. En bild av både bokhylla och matvrå med 1800-talsstolar hittar ni här. Den eleganta byrån med spegel ovanpå, står i anslutning till hallen.

Det Morales-Schildtska hemmet är nog rätt typiskt för sin tid. Idag skulle man aldrig klämma in så många möbler i en så liten våning. Synd, tycker jag. Effekten blir på det hela inte alls dum och jag kan tänka mig att det resulterar i ett trivsamt hem.

Astrid R Sohlmans ateljé Studio Ars

Astrid Sohlmans vardagsrum på De Geersgatan 16 på Gärdet i Stockholm

På 30-talet var Studio Ars ett känt namn när det gällde textil. Astrid R. Sohlman (1905-1990), dotter till Ragnar Sohlman, drev sin egen textilateljé och hade åtskilliga väverskor under sig. Hennes eget hem, i fastigheten De Geersgatan 16, är till stor del inrett med egna textilier. På bilden ses en matta som hon själv växt med egenhändigt växtfärgade garner (inlandslav, skägglav och stenmossa)  i en teknik som är en blandning av rya och flossa.

Sohlmans speciella kännetecken under dessa år var cellophanet. Av detta moderna material vävdes gardiner och möbeltyger.  Soffan här ovan har exempelvis en klädsel bestående av linne/cellophan. Jag vet inte säkert, men jag misstänker att det Sohlman kallade cellophan är detsamma som viscos (cellull) som började komma i handeln vid denna tid, men säker är jag inte.

Vardagsrummet i den lilla Gärdesvåningen är tämligen rymligt och väggarna går en en äggskalsliknande nyans. Lister och fönstersnickerier går i brunt, precis som i den lägenhet som nyligen var till salu i samma fastighet (den kan knappast ha varit ommålad sedan 1935). Här en bild på den matvrå som ligger i vardagsrummet  inre del.

Trots att lägenheten är liten, finns det gott om vrår. Sovrummet är förlagt till det matrum som ligger i anslutning till sekundärköket (är en bild på planlösning och sovvrån). Kombinationen av tavlor, textilier och olika typer av möbler skapar en interiör som måste ha framstått som modern på sin tid, modern, men utan att för den skull bryta med rötterna till dåtiden. Verkligen snyggt tycker jag.

Yrkeskvinnornas nya hus på Gärdet

1939 stod Yrkeskvinnors Klubbs nybyggda kollektivhus på Furusundsgatan i Stockholm klart. Arkitekter var Hillevi Svedberg och Albin Stark, som fått till uppgift att rita ett punkthus för ensamstående och familjer där också kvinnan yrkesarbetade, d.v.s ett hus där specialutbildade fackmän tog hand om städning, matlagning och barnpassning. Uppenbarligen var inte herrarna i samma skriande behov av avlastning, ty något kollektivhus för herrar har jag inte hört talas om (men jag kan tänka mig att många velat ha hjälp med groggandet, rökningen och förvärvsarbetet).

Bottenvåning och souterrängplan innehöll gemensamhetslokaler som gymnastiklokal, spädbarnkrubba, storbarnkammare, restaurang och centralkök. Till varje våningsplan gick två mathissar upp till våningsplanen. Middagsbjudningar var således lätta att ordna, ty det var bara att ringa ned till restaurangen och beställa mat.

På varje plan fanns en fyrarummare, två trerummare, en dubblett med kokvrå, en enrummare med kokvrå  samt ett enkelrum för städerskan. Endast enrummaren och städerskans lilla skrubb saknade öppen spis. Balkong hade dock samtliga lägenheter. Här en bild med en vy ut mot gatan.

Våningarna var välplanerade och är det än idag. Arbetsköken är inte speciellt stora, men försedda med fönster. De hade elspis och ugnen var placerad i praktisk bänkhöjd. Garderober finns det relativt gott om och vardagsrummen har burspråk. De större våningarna har en skjutdörr mellan vardagsrum och hörnrum, vilket skapar en stor yta för umgänge om så önskas.

1939 ordnade Yrkeskvinnors klubb och Svenska slöjdföreningen en hemutställning i huset, “11 familjer visa sina hem” som rönte stor uppmärksamhet och visst löje. NK- och Svenskt Tennmänniskor, samsades med Malmstens-karaktärer och Gullbergs-öden. Mer om det en annan gång!

Grossmaninteriör på Valhallavägen

Grossmanritad våning på Valhallavagen 147

Sommaren 1936 träffade Greta Magnusson-Grossman Ludvig Nobel (son till Robert Nobel, Alfreds bror) i Båstad och blev inbjuden att där ställa ut sina alster på en utställning som anordnades av honom. Vid utställningen medverkade även Carl Malmsten och NK med bl.a. Astrid Sampe som textildesigner, så Grossman var i gott sällskap. Lodvig Nobels son Olof och hans fru Annicka blev mycket imponerade av Grossmans bidrag och lät henne inreda deras tvårummare på Valhallavägen. I Svenska hem i ord och i bilder presenteras Nobels våning, men tyvärr framgår inte vilka av möblerna som ritats av Grossman och vilka som köpts in. Då Grossman denna sommar samarbetade med Astrid R Sohlman och hennes Studio Ars, är det troligt att vissa av textilierna är framtagna av henne. Mattorna kommer dock från Märta Måås-Fjetterström

Matrumet i Gärdesvåningen går i blått och vitt och både stramt och inbjudande. Bordsskivan är i vitt elfenbensträ och benen av björk. Tyget är engelskt, men mattans ursprung är okänt. Vardagsrummet, vars inre del syns på bilden ovan, har två väggfasta bänkar klädda med honungsgul damast med “vitgråt snirklar” i anslutning till den mycket originella och stiliga öppna spisen. Bordet, som hör till dessa bänkar, har skiva av flammig alrot och ben i jakaranda. Bordsskivan har rundade hörn, likt  det i matvrån. Troligtvis är dessa och bänkarna av Grossmans design. Till vänster i bild ses ett bar- och matsalsskåp i jakaranda som också skulle kunna vara ett av Grossmans verk. Skåpet syns tydligare på det nedre fotot på denna bild. Mattan under bordet är Måås-Fjetterströms Spetsporten.

Framför den breda fönsterväggen står en soffa och en fåtölj klädda i pariserblå sammet samt ett bord med råglasskiva. Mattan inunder är beigegrå och av marockanskt ursprung. Framför fönstret hänger ett tunt traperi som han dras för och täcka både fönsterväggen och ingången till matvrån. Med hjälp av detta enkla trick, kan rummet lätt skifta karaktär. Här en bild på soffgruppen. I bakgrunden skymtar sovrummet genom dörröppningen.

Tyvärr saknas bilder på sovrummet vars sängmöbel är utförd i alm och överkast i “ljusblå matelassé översållat av små beigefärgade buketter”. Sängborden är två råglasskivor som är fastskruvade direkt i väggen och förvaringen för kläder, underkläder, skor m.m. är infällda i väggen. Om detta är en detalj som hör till lägenhetens fasta inredning, eller ordnad av Grossman, går inte att säga. Dylika förvaringsmöbler är dock inte speciellt vanliga i dessa hus. Sovrummet innehåller också en gammal brudkista från Båstad och en antik spegel som skymtar på bilden av soffgruppen.

Svenska i 50-talets Los Angeles

Äntligen har jag besökt Arkitekturmuseum för att se utställningen om Greta Magnusson Grossman. Det är en relativt stor utställning, även om man får anta att en hel del material saknas. Framförallt tror jag att hennes 30-talsproduktion, under de år hon drev Studion på Sturegatan 12 (sedermera 26), är svår att komma åt.

Magnusson Grossman utbildade sig under 20-talet vid Konstfack i Stockholm (Högre Konstindustriella Skolan). Efter studierna tog hon plats som lärling för att lära sig till möbelsnickare. 1933 blev hon som första kvinna prisbelönt av Svenska slöjdföreningen och startade i samma veva Studion tillsammans med kollegan Erik Ullrich. Vid den här tiden startades ett flertal inredningsfirmor som får betraktas som nyskapande, te.x. Futurum och Studio ARS.

I USA kom framgången snabbt. Under 50-talet var hon både omskriven och prisbelönt. Hon ritade inredningar, möbler, lampor och villor. Kontaktnätet var stort och hon verkar ha varit en fena på att lära känna rätt människor. Armaturerna Cobra och Gräshoppan som ritades redan under 40-talet blev framgångsrika och fick praktiskt taget stå modell för en stor det som producerades under femtiotalet. Grasshopper licenstillverkades i Sverige av Bergboms och är därför en av få Magnusson Grossman-produkter som går att finna här.

USA-produktionen karaktäriseras av mörka och ädla träslag i kombination med svart högblank plast. I utställningsrummets fond är en del av Magnusson Grossmans vardagsrum från den första villa hon ritade åt sig själv uppbyggt av de av Arkitekturmuseet anlitade arkitektkontoret, TAF. Det är gott om öppna ytor i de drygt dussinet villor som hon ritade, men till skillnad från nutidsarkitekturen, som till stor del bygger på de gamla modernistiska idealen, är intrycket inte stelt och avskalat, det är snarare ombonat men luftigt och dessutom färgglatt.  Och det gör skillnad.

1958 ritade Magnusson Grossman en villa åt familjen Sundin i Hudiksvall. Jag vet inte om det finns kvar eller hur den isåfall tar sig ut idag.  På ritningarna ser den exotisk ut, ty den är i Kalifornastil med stora glaspartier och öppna ytor i kombination med ett slutet kök och en sovrumsavdelning.

Läs mer om Greta Magnusson Grossman på svd.se.