Publicerat

Maria Husmodersskola vid Hornstull

Maria Husmodersskola 1

För många äldre Stockholmare, åtminstone de med sina rätter på Södermalm, är nog Maria Husmodersskola bekant. 1907 började Betty Hirsch samla in medel för barnbespisning för fattiga barn. Några år senare utvidgades verksamheten och fick namnet ”Föreningen för husmodersskolor och barnavård ”. Bilden ovan är tagen innan de nya lokalerna på Långholmsgatan 22-24 togs i bruk. Vid den tidpunkten bestod utbildningen av 12 månaders studier och praktiskt arbete. De första 3 för att lära sig laga enkel husmanskost, bakning, tvätt och rengöring, sedan 3 månader i sysalen, därefter 3 månaders övning i barnavård och så avslutningsvis 3 månader för att lära sig lite mer avancerad matlagning.

I huset fanns också en spädbarnsavdelning och en avdelning med barn upp till 7 års ålder. Arbetarkvinnor kunde här få gratis barnpassning och eleverna kunde lära sig barnavård under överinseende av kunniga lärare. Ett rätt idealiskt arrangemang som gjordes möjligt genom privata donationer av bl.a. Lisen Bonnier och Alice Wallenberg.

Maria Husmodersskola 2

Den gamla skolan började på 30-talet att te sig omodern och trång och en ny skola uppfördes i korsningen Ansgariegatan/Lundagatan efter ritningar av Nils Sterner. Här huserade skolan fram till 1971 (om jag är rätt informerad). Troligtvis hade tiden sprungit ifrån dessa husmodersskolor i redan i slutet av 60-talet och när 70-talet gjorde entré försvann de, en efter en.

Maria Husmodersskola undervisade som tidigare nämnts i matlagning och  under många år kunde man därför köpa med sig färdiglagad mat från skolan. Jag gissar att det är av denna anledning som namnet fortfarande lever kvar i mångas minne.

Samtliga bilder kommer från Stockholmskällan, denna utomordentliga webbplats!

Publicerat

Tekniska Nämndhuset rivs/byggs om

tekniska nämndhuset

På Flemminggatan, alldeles vid Klara Sjö och Kungsbroplan, ligger sedan mitten av 1960-talet Tekniska nämndhuset som en luftig tegelborg. Det är en ovanligt lyckad anläggning med storslagna trädgårdsanläggningar i den strama stilen. Den öppna gården mot Flemminggatan är ett gott exempel, även om inte all växtlighet ses på denna bild. Arkitekter bakom bygget var Nils Sterner och Carl-Olof Deurell (Sterner ligger bl.a. bakom rådhuset i Halmstad som är en verklig pärla, och radhusområdet i Skönstaholm).

tekniska nämndhuset

I den gång som förbinder några av byggnadskropparna (den går på markplan i den låga byggnaden på bilden ovan) finns ett av Stockholms snyggare rum. Korridoren är smyckad med stengodsreliefer av Gunnar Larson och ytterst elegant.

tekniska nämndhuset

Byggnader från denna tid står emellertid inte högt i kurs och idag finns det planer på att riva komplexet för att istället bygga nya bostadshus. Ett annat alternativ är att bygga om befintligt hus till bostäder vilket låter betydligt klokare. Fasaden, i tegel och eloxerad aluminium (?) är i mycket fint skick och har knappt åldrats alls. Uppenbarligen är den mer eller mindre underhållsfri på ett sätt som verkligen fungerar.

Det är synd att man inte värderar 60-70-talsbyggnader efter förtjänst. Just detta hus är, precis som Trygg-hansa-huset längre ned på gatan, en utmärkt exponent för sin tid. Att riva är dessutom att betrakta som rent slöseri, vilket bl.a. påpekas i denna text i SvD.

Publicerat

De vackra radhusen i Skönstaholm

I Skönstaholm strax söder om Stockholm ligger ett radhusområde som byggdes i början av 50-talet (1951-1952). Husen ritades av Nils Sterner (som även ligger bakom det fantastiska rådhuset i Halmstad) och Erik F Dahl (den sistnämnda verksam vid Stockholms stads fastighetskontors husbyggnadsavdelning) och trädgårdarna skapades av Erik Anjou och Walter Bauer. Resultatet blev mycket lyckad med en måttlig exploatering och Drevviken inom synhåll. Kvalitén verkar genomgående ha varit hög, men så var också det tidiga 50-talet en höjdpunkt när det gäller bostadsbyggande för gemene man. De flesta radhusen har öppen spis vilket är ett säkert tecken på att det rör sig om litet bättre hus, även om det inte rör sig om några lyxbostäder.

Radhusen finns i flera 8 olika utföranden vilka benämns A-G. Ett specialutförande är det synnerligen vackra hus av typ G vars vardagsrum är beläget på övre botten och ses på bilden ovan! På bilden här under ses dess fasad med balkong och stort fönster. Vindskupan syns dock inte på den bilden.

De olika planlösningarna framgår av skisserna för A-C och D-Gs. Lägenhetsstorlekarna är fördelade enligt följande: 76 st 3 rok, 60 st 4 rok, 14 st 5 rok. Tyvärr saknas uppgifter om hur F-husen disponerats. Området i sin helhet och fördelningen av de olika hustyperna framgår av situationsplanen.

Det är inga stora hus, utan det för sig om bostadsytor runt 90 kvadratmeter. Planlösningen är dock rätt kompakt så det blir många rum ändå och tack vare trappor och många fönster blir intrycket ljust och trevligt. Snedtaken en trappa upp är dessutom en trivselskapande detalj. Utanför samtliga hus finns en liten uteplats, men tyvärr inga stora trädgårdar vilket är synd. Uppenbarligen kan man inte få allt.

Besök gärna föreningens hemsida för mer värdefull information. Glädjande nog har bostadsrättsföreningen insett vilken pärla området är.

Publicerat

Ett av de vackraste rummen i staden

Tekniska nämndhuset

Titta på detta vackra rum i Tekniska nämndhuset på Kungsholmen. Interiören är ett praktexempel på den sorts 60-tal som jag gillar. Ett vackert ljus, lite lätt rustik utsmyckning och släta väggar samt takbelysning som faktiskt är snygg. Korridorens ena sida är helt glasad mot en ljus och öppen gård och naturen ute och inne flyter samman. Stengodsreliefer på väggarna är skapade av Gunnar Larson.

Tekniska nämndhuset

Jag har förstått att många tycker att Tekniska nämndhuset är fult, men jag håller inte alls med. Byggnaden är estetiskt mycket tilltalande och materialen är inte alls dumma. Man får anta att gemene man kommer att uppskatta komplexet om 50-60 år.

Enligt Wikipedia byggdes Tekniska nämndhuset under åren 1962-1965. Arkitekter var Nils Sterner och Carl-Olof Deurell.

Publicerat

Ahlbom & Sterner: Halmstads rådhus

Halmstads rådhus mot den mindre gården

År 1939 invigdes Halmstads rådhus som ritats av Yngve Ahlbom och Nils Sterner. Det är en helt fantastisk byggnad som jag anser helt kommit i skymundan av Asplunds tillbyggnad av Göteborgs rådhus. Upplägget är på många sätt detsamma, ty även i Halmstad står en gammal byggnad intill, en byggnad som visserligen inte var ett rådhus från början, men som inkorporerades i komplexet och apterades till bageri och konditori. Bilden ovan föreställer utblicken från entréhallen ut mot dem mindre av de två gårdarna, den gård som vetter åt korsvirkeshuset till. Det är en utmärkt bild och visar tydligt vilken vacker byggnad arkitekterna skapat. Naturligtvis är exteriören lika välkomponerad. Här en bild på huvudfasaden ut Stora torg.

Högst upp ligger Stadsfullmäktiges sessionssal. Ett vackert rum, inte sant? Dörren in till denna sal är försedd med intarsia komponerad av Waldemar Lorentzon. Överhuvudtaget är rådhusets konstnärliga utsmyckning av hög klass, ty man har anlitat Halmstadgruppens medlemmar och inte dragit sig för några kostnader. Här huvudtrappan, en elegant historia. Smidesgallret är komponerat av Erik Olson. Studera en detaljbild av detta vackra arbete. Även den strama huvudfasaden är utsmyckad. Bland annat finns där ett förgyllt skepp av Stig Blomberg och en tegelrelief av Bernhard Anderson.

Förutom Halmstadgruppen har flertalet andra konstnärer engagerats i bygget. Bland annat har Lisbeth Jobs utformat en dricksvattenfontän, Einar Forseth designat ett draperi och så har Edvin Öhrström skulpterat ett glasfönster som Orrefors tillverkat.

Avslutningsvis ett par bilder. Först drätselkammarens sessionssal och så exteriör mot stora gården. Nog är detta ett vackert rådhus alltid! En besökare i slutet av 40-talet, Raymond King från Norfolk, blev så imponerad av byggnaden att han lät uppföra en kopia i sitt hemland.