En herrgårdssägen av Selma Lagerlöf

En herrgårddsägenHögst upp på denna sida finns en bild och den bilden kommer från inspelningen av Gunnar Hedes saga (här bilden i sin helhet). Denna filmatisering av Selma Lagerlöfs En herrgårdssägen har jag tyvärr inte sett och berättelsen läste jag alldeles nyligen för första gången.

Den är en lätt tårdrypande historia Lagerlöf berättar vilket inte på något sätt gör den dålig. Tvärtom, den är både spännande och psykologiskt intressant. Och väldigt romantisk!

Gunnar Hede är en ung student i Uppsala som hellre spelar på sin fiol än ägnar sig ut studierna. Hemma i Dalarna har föräldrarna en vackert herrgård belägen på en liten ö. När fadern dör visar det sig att ruinens brant är nära och det får till sist även unge Hede veta. I ett fåfängt försök att snabbt tjäna ihop de pengar som behövs förlorar han istället det insatta kapitalet vilket gör honom sinnessjuk.

I Uppsala blev han som student bekant med en ung och drömsk flicka, Ingrid, som reste runt med ett teatersällskap. Efter många år återser de varandra och Hede räddar Ingrid från att bli levande begravd.

Herrgården Munkhyttan, Hedes älskade barndomshem, är en underbar plats, men nu är den förfallen. Rabatterna saknar blommor och hela anläggningen hotar att falla igen, ty den sover en törnrosasömn sedan den gamla bergsrådinnans son blivit galen och fru Sorg har flyttat in. Sakta väcks dock gården till liv när Ingrid av en slump där får sitt hem.

Bilden som en dag blev mitt sidhuvud

Mauritz Stiller, Julius Jaenzon, Mary Johnson och Einar Hanson

Visst är den bra, bilden från inspelningen av Gunnar Hedes saga? Längst till vänster syns fotografen Julius Jaenzon, intill sitter Mauritz Stiller och de älskande två, Mary Johnson och Einar Hanson (åtminstone tror jag att det är Johnson på bilden). Hanson åkte till Hollywood samtidigt som Garbo och Stiller, men förolyckades redan 1927 i en bilolycka.

I samma veva som jag registrerade url:en ravjagarn.se, passade jag på att byta ut det gamla sidhuvudet (som föreställde Stephen Tennant som Prince Charming, i ärlighetens namn en mycket vacker bild, tagen av Cecil Beaton) mot en beskuren variant av denna bild. Att jag registrerade url:en berodde på att thatfoxhuntingman på svenska (talspråk) blev just Rävjägarn. Inte så dumt får man nog säga. Ursprunget till det hela är Siegfried Sassoon som av Tennant kallades för ”That fox-hunting man”, ety en av hans mer självbiografiska böcker, som blev en riktigt klassiker, hette Memoirs of a fox-hunting man.

Nog om detta. Några ord om våren är på sin plats. När jag promenerade i söndags kväll doftade det så gott. Kvällen var ljum och scillan blommade framför husen vid Askrikegatan och ett mycket stilla vårregn fuktade det vinterbruna gräset och den doftande mullen. Några dagar senare var jag nere i Diplomatstaden. Naturen är fortfarande karg och grå, men här och där lyste vårens lökväxter, blå, gula och vita. Luften var kall den kvällen, men det var likväl vår i luften. Om det ändå vore jag som var morgon slog upp de franska fönsterdörrarna i den Tryggerska tegelvillan och kände den svala vårluften strömma in, dansa runt på parketten och sakta värmas upp.