Elias Svedbergs klassiska safarifåtölj

Svedbergs safarifåtölj

En verklig klassiker i NK Trivas stora möbelserie är Safarifåtöljen som ritades av Elias Svedberg och hör til de allra första Triva-möblerna, ty den finns med i en av de första katalogerna från 1946. Som ni ser levererades fåtöljen i ett de klassiskt platt paketen från med en lättförståelig monteringsanvisning. Fåtöljen kom att bli kvar i sortimentet under många, många år, troligtvis till slutet av 60-talet.  Allt eftersom åren gick uppdaterades den och försågs med för tiden lämpliga tyger.

För kalenderbitaren kan jag berätta att den ursprungligen hade nummer 31.5 men när NK införde den nya nummerserien runt 1950 fick den heta 563-020.

Svedberg och Larsson: Heminredning

Heminredning1947 kom den första upplagan av Elias Svedbergs och Lena Larssons Heminredning som sedan kom att ges ut i upplaga efter upplaga. Mitt exemplar, som är trådhäftat och börjat falla samman, är från 1955 vilket avspeglar sig i bildmaterialet.

Elias Svedberg och Lena Larsson började både på NK i mitten av 40-talet och utvecklade där sin idé med monteringsfärdiga möbler, ett koncept som de vunnit första pris med i en tävling arrangerad av Svenska Möbelfabrikerna i Bodafors. Tillsammans skrev de Heminredning som är en utförligt utarbetad bok där både möbelkvalité och de olika aspekterna på heminredning diskuteras. Lena Larsson hade redan 1943 lett bo-kurser, troligtvis på uppdrag av Svenska Slöjdföreningen och SAR, och dessförinnan jobbat med den stora bostadsutredningen som startade 1939 av nyss nämnda aktörer, och var därför väl insatt i ämnet. För att riktigt gå på djupet har författarna satt samman ett antal fiktiva familjer och några skilda lägenhetstyper. Goda respektive dåliga möbleringsförslag presenteras i sann folkbildande anda. De så kallade garnityrmöblerna får sig också en ordentlig känga.

Här ett par möbleringsförslag av skiftande kvalité gällande en 1-rumsvåning: mindre bra möbleringsförslag, praktisk möblering, otrivsam möblering, bra och välmotivrat möbleringsförslag och ytterligare ett gott förslag till möblering. Rätt underhållande tycker jag.  Dessa skisser har föregåtts av en behovsanalys, dvs vilka funktioner som eftersträvas i hemmet.

Boken innehåller också konkreta råd gällande färgval av tapeter, gardiner, möbeltyg och mattor samt ger förslag på diverse möbler, främst rät dyrbara från NK och andra firmor i den högra prisklassen, men även mr standardbetonade möbler från kooperationen förekommer.

På det stora hela är heminredning en bra bok. Man får lära sig åtskilligt om hur man bedömer kvalitén på möbler, grunderna i färglära samt hur man bör tänka när man inreder sitt hem. Även om man inte håller med om de präktiga möbleringsförlag som presenteras, får man sig dock en tankeställare som kan vara en god start när man skall sätta bo.

Eric Sigfrid Persson och Friluftsstaden

Storbyggmästare Eric Sigfrid Persson bör rimligtvis vara Malmös svar på Stockholms Olle Engkvist. Persson var dock mer än bara byggmästare, han intresserade sig för arkitekturen och ritade ofta de hus han lät bygga tillsammans med en utbildad arkitekt. Två av de områden som han står bakom är Ribershus och Friluftsstaden. Frågar ni mig, hör dessa till det absolut bästa som gjorts från slutet av 30-talet-slutet av 40-talet.

Friluftsstaden stod delvis klar för inflyttning år 1944, men först 1948 var hela området utbyggt. Passa på att se en film från områdets första år här. Byggnaderna är radhus och de allra flesta lägenheterna är i två plan med tillhörande uteplats. Här några exempel på planlösningar. Materialen är tämligen påkostade, bl.a. är köksgolvet i kalksten (vilket fick Mogens Mogensen i Byggmästaren att utbrista att det “är väl något som tillhör förgången tid” ), vardagsrummen har öppen spis, fönstren är av perspektivtyp (Perssons egen uppfinning) och fiskbensparkett ligger i vardags- och matrum. Utanför sovrummen på övre botten, finns ofta en balkong vilket får sägas vara en mycket tilltalande form av vardagslyx.

År 1944 anordnade Svenska Slöjdföreningen en utställning i Friluftsstaden, precis som man gjort när Ribershus var nytt. En av de inbjudna firmorna var Aaltos Artek som bl.a. visade ett vardagsrum inrett av Aino Aalto. Även NK var representerade med en inredning signerad Elias Svedberg och Astrid Sampe.

Jag är väldigt förtjust i denna tids byggnader, åtminstone de som är lite mer genomtänkta. De utgör en bra blandning mellan hantverksmässigt byggande och en viss stordrift. De får därför sägas tillhöra modernismens pärlor och erbjuder fortfarande mycket god boendestandard, ja ofta betydligt högre än det som byggs idag.

Gärdesgården, Nils Nessens prakthus

Detta praktbygge anno 1941 ligger byggmästare Nils Nessen bakom. Nessen ligger också bakom det flotta funkishuset vid Karlaplan och Anders Tengboms hyrespalats i korsningen Östermalmsgatan/Floragatan. vad jag förstått, stod Nessen ofta för högkvalitativa byggnader ämnade åt en mer kapitalstark publik.

Gärdesgården var ett kollektivhus som vände sig till pensionärer, förvärvsarbetande och ensamstående. Naturligtvis fanns här matsal för de boende (som förband sig att köpa 20 middagar i månaden), städerskor, tvättinrättning samt en magnifik sällskapsvåning högst upp med solterrass och tekök. Mathissar transporterade på beställning upp hyresgästernas mat till respektive våningsplan. Via lokaltelefon kommunicerade de boende med husfru, samt mjölk- och brödbutik.

Planlösningar hittar ni här.

Husets absoluta clou är Rolf Engströmmers entré och foyer. Har ni sett något vackrare? Så sparsmakat, men samtidigt både exklusivt och tilltalande. Och nästan sakralt. Trappräckets smide går igen i de franska fönstrens galler (och numera även i de klumpigt uppsatta balkonger utmed Erik Dahlbergsgatan).

Arkitekt för huset var Olle Zetterberg. Elias Svedberg och Sven-Erik Skawonius ritade matsalen och restaurang Grenadjären (som syns på bilden ovan). Tyvärr tror jag inget av de ursprungliga inredningarna (matsal, restaurang och toppvåningens sällskapsrum) finns kvar. En senare inredd restauranginredning i bottenvåningen (50-tal?) revs ut för ett antal år sedan. Synd, ty den var helt intakt.

Tekniskt var huset modernt med extra isolering av ABT-plattor och treglasfönster. Fönstren hade tre glasade bågar och var inte som idag är brukligt försedda med ett enkelglas samt två glasrutor med ett gasskikt emellan.

Idag är huset bostadsrätter och de små enkel- och dubbelrummen taffligt hopslagna till ordinära lägenheter. Gatufasaden har försetts med tämligen fula balkonger – viljan att göra dem vackra fans, men utförandet är klumpigt och de är för djupa. Det är synd på ett en gång så vackert och påkostat hus.

NK Triva var de första platta paketen

De första platta möbelpaketen kom i mitten på 40-talet. Exakt när har jag inte lyckats utröna, men enligt vissa källor skapades Triva 1940 och ungefär 4 år senare lanserades Triva Bygg som såldes monteringsfärdiga, precis som de av IKEA 10 år senare lanserade platta paketen. Mannen bakom möbelserien var Elias Svedberg som var chef för NK Inredning 1952 – 1961. Idén med Triva var att tillverka kvalitetsmöbler som dock gjordes i större serier och på så sätt kunde priset hållas nere. Övriga produkter från fabriken i Nyköping var av en betydligt dyrare prisklass och därför inget för gemene man.

På utställningen Bo bättre på Norra Guldheden inreddes några våningar med Triva-möbler och i broschyren för detta evenemang fann jag denna annons. Visst är den fin, loggan med skruv och mejsel? Triva-möblerna försågs naturligtvis med en skylt som talade om att de var just Triva-möbler tillverkade i Nyköping och i vissa fall la man även till formgivarens namn.

En av de mer populära möblerna i Trivaserien är gruppen Paradiset som skapades av Kerstin Hörlin-Holmquist 1958. Här en bild på canapén Lustgården. I serien ingick också soffan Paradiset och fåtöljerna Adam och Eva samt taburetten Fikonlövet.

Om det är någon som kan mer om Triva och Triva Bygg, så är jag tacksam för upplysningar.