Föddes vid Lasso, där löjorna simma

Dan Andersson föddes år 1888 i Skattlösberg i Dalarna och dog redan år 1920 i ett rum på hotell Hellman. Personalen hade rökt vägglöss med cyanväte och inte vädrat ordentligt. Ett sorgligt slut för en så begåvad diktare. I Kolvaktarens visor från 1915 skriver Dan Andersson om Sizzi. Jag hade aldrig hört dikten förut, men

Hur långsamt tiden tingens väsen tär

Hur nya ögon se på gamla tider likt främlingar som intet hjärta ha... Jag längtar bort till mina gamla gravar, min sorgsna storhet gråter bittra tårar dem ingen ser. Jag lever kvar i gamla dagars ljuvhet bland främlingar som bygga nya städer på blåa kullar upp till himlens rand, jag talar sakta med de fångna

Kärleken, min mörkögda augustinatt

Något vackrare eller för den delen sorgligare än den mörknande augustinatten står knappt att finna. Planteringarna står i full blom, men det är inte ungdomens oerfarna och livsglada växter som slösar med den mest sprakande färgprakt. Nej, det är blomster som snart skall gå in i den långa vilan, eller förmultna och dö. Men än

Sin glöd den gjuter ut, sin doft, sin sång, sitt rus likt blommor, fåglars kör och azurhimlens ljus!

Vår dekadenta tid har skapat, det är sant en skönhet av ett slag som förr var obekant med anletsdrag som frätts av hjärtats cancersår - det sköna i allt som vissnar och förgår. Vad sena muser än må uppfinna, kan dock de aldrig avhålla en sjuklig mänskoflock ifrån att bära fram till ungdomen, den sanna,

Jag ville ge min hjärtans lille broder

Jag ville ge min hjärtans lille broder en ädelsten, en kostbar krysolit. Jag ville ge den bästa av klenoder. Jag ville ge - -. Gud må mitt vittne bliva, att jag har intet, intet till att giva, men för min Broders sällhet vill jag be. Si jag skall klä mig i en pilgrims kappa och