Föddes vid Lasso, där löjorna simma

Ödemarken

Dan Andersson föddes år 1888 i Skattlösberg i Dalarna och dog redan år 1920 i ett rum på hotell Hellman. Personalen hade rökt vägglöss med cyanväte och inte vädrat ordentligt. Ett sorgligt slut för en så begåvad diktare.

I Kolvaktarens visor från 1915 skriver Dan Andersson om Sizzi. Jag hade aldrig hört dikten förut, men fick den läst för mig en regnig kväll i november och tyckte mycket om den.

Han föddes vid Lasso, där löjorna simma
i vågor, som glittra likt pärlor och vin.
Han kom i det gulaste månljusets timma
till stränder, där ängsgräset blommar som lin.

Han döptes av vinden, som for genom gräset,
till “Sizzi av Lasso” av springarnas ätt,
men kallades hare av folket på näset
och dömdes till döden av jägarnas rätt.

Och dagögat, höken, såg skarpt där neröver:
“Det rör sig, det prasslar i strandlinjens blom,
jag seglar väl ner när ett mål jag behöver,
jag skjuter – det kan ej bli värre än bom!”

Och nattögat, räven, gick fram och gick åter:
“Kan undra var Sizzi i kväll håller till?
Kan undra om liten går vilse och gråter,
han kan dock få sällskap i natt om han vill.”

Men Sizzi gick glad genom ängar och hagar
och gömde sig djupt in i Råmyra skog,
och bort flögo sommarens rosiga dagar,
och Sizzi fick leva, förunderligt nog.

Och vintern slog bro mellan stränder och öar,
där lövskogens grönska låg vissnad och strödd,
och vit över slogar på infrusna öar
och vit över ängen, där Sizzi var född.

Då travade döden en dag genom skogen
med herregårdskoppel och blanka gevär,
och jakten tog fart uppåt Hagbergaslogen
och gick nedåt Lasso och stannade där.

Där hörde vi ekot av smällarna sjunga
kring Lasso, kring dalen och skogen och sjön,
där fick han ett skott genom flåsande lunga
och blodet rann rött på den gnistrande snön.

Vid Lasso, där isarna råmande brista,
vid foten av Kvarnklintens vissnade fur,
där tumlade Sizzi omkring i det sista,
där stannade drevet, där blåstes i lur.

Dan Andersson och hans familj bodde under åren 1912 – 1915 i ett litet torp som kallades Luossastugan. Det var troligtvis här som Andersson skrev Kolvaktarens visor. År 1917 utgavs Svarta ballader som bl.a. innehöll Omkring tiggarn från Luossa, som år 1952 tonsattes av Gunde Johansson. En inspelning med Hootenanny Singers från 1972 låg på Svensktoppen i 52 veckor. Lyssna på inspelningen, den är inte så dum.

Hur långsamt tiden tingens väsen tär

Hemmavid

Hur nya ögon se på gamla tider
likt främlingar som intet hjärta ha…
Jag längtar bort till mina gamla gravar,
min sorgsna storhet gråter bittra tårar
dem ingen ser.

Hemmavid

Jag lever kvar i gamla dagars ljuvhet
bland främlingar som bygga nya städer
på blåa kullar upp till himlens rand,
jag talar sakta med de fångna träden
och tröstar dem ibland.

Hemmavid

Hur långsamt tiden tingens väsen tär,
och ljudlöst trampar ödets hårda häl.
jag måste vänta på den milda döden
och bringar frihet åt min själ!

Hemmavid

Det gamla huset av Edith Södergran från Dikter 1916.

Kärleken, min mörkögda augustinatt

Mörkögda augustinatt

Något vackrare eller för den delen sorgligare än den mörknande augustinatten står knappt att finna. Planteringarna står i full blom, men det är inte ungdomens oerfarna och livsglada växter som slösar med den mest sprakande färgprakt. Nej, det är blomster som snart skall gå in i den långa vilan, eller förmultna och dö.

Men än är inte hösten och den klara luften här, de svala nätter när parkernas lyktor drunknar i det kompakta mörker som faller redan tidigt på kvällen. Det är vägen dit som är så svår att gå, ty augusti lär oss att vi är som vackrast strax innan vi börjar att vissnar.

Nu öppnar nattglim sin krona i åkrarnas yviga korn,
och älgtjuren söker den hona han vann med sitt stridbara horn,
nu teckna slåtterblomma och glimtande ögontröst
den skymningsväg jag vill komma som förr till min älskades bröst.

Högt ropar knarren, min sträva, men eldiga näktergal,
och månjungfrun tömmer sin stäva i purpurn från dagens pokal.
Jag stiger mot vreten, som rundar behagligt sin slumrande barm.
Då kommer ur dalar och lundar min älskade lidelse varm.

På hösläden lägret jag reder av jungfru Marie halm.
Där vill jag hos dig sjunka neder i hässjornas ångande kvalm –
en jordson, stark och härdig fast ljuvligt berusad och matt,
din rika kärlek värdig, mörkögda augustinatt.

Erik Axel Karlfeldt. Publicerades i Fridolins lustgård och Dalmålningar på rim 1901.

Sin glöd den gjuter ut, sin doft, sin sång, sitt rus likt blommor, fåglars kör och azurhimlens ljus!

Vår dekadenta tid har skapat, det är sant
en skönhet av ett slag som förr var obekant
med anletsdrag som frätts av hjärtats cancersår
– det sköna i allt som vissnar och förgår.
Vad sena muser än må uppfinna, kan dock
de aldrig avhålla en sjuklig mänskoflock
ifrån att bära fram till ungdomen, den sanna,
sin hyllning, prisa högt dess oförställda panna,
dess öga, rent och klart som en kristallisk flod
när över alla ting i sorglöst övermod
sin glöd den gjuter ut, sin doft, sin sång, sitt rus
likt blommor, fåglars kör och azurhimlens ljus!

Charles Baudelaire, Det ondas blommor.

Jag ville ge min hjärtans lille broder

Ale gamla skola

Jag ville ge min hjärtans lille broder
en ädelsten, en kostbar krysolit.
Jag ville ge den bästa av klenoder.
Jag ville ge – -.
Gud må mitt vittne bliva,
att jag har intet, intet till att giva,
men för min Broders sällhet vill jag be.

Si jag skall klä mig i en pilgrims kappa
och gå en pilgrims ändlöst långa väg,
och jag skall krypa uppför templets trappa,
och jag skall still
vid altarstenen ligga,
och utan återvändo skall jag tigga,
Tills Herren säger: Ske dig som du vill!

Min panna skall jag hårt mot marken trycka
och säga Herre Gud och Jehovah,
som håller i din hand all fröjd och lycka,
dig vill jag be:
Jag har en liten broder,
din skattegömmas yppersta klenoder
av namnlös salighet åt honom ge!

Ja honom ge den fröjd varåt man hissnar
då man förnimmer den en kort minut,
men giv den så dess fägring aldrig vissnar.
Jag beder dig, O, skänk förutan like!
Men Herre, då han kommer i sitt rike,
o giv att han ej helt förglömmer mig!

Harriet Löwenhjelm. Dikten är tagen från den postumt utgivna Dikter