När montören dessvärre har gjort fel

Kanske minns ni att jag berättade om den flotta Blaupunkt New York som jag köpte i höstas och som jag började reparera? Apparaten var trasig, men med lite fix fick jag den att fungera, men ljudet var inget vidare, efter att ha bytt nästan alla papperskondensatorer blev det bättre, men diskanten lät illa och ljudet var inte njutbart.

Efter sju sorger och åtta bedrövelser börjar den dock låta bättre, ty jag hittade till sist en felkoppling i den motkopplingsslinga som hör till klangregistret. För det eller ej, men den montör som hösten/vintern -59/-60 lödde samman eländet, gjorde fel. En kondensator på 500 pF fick en annan placering än konstruktörerna tänkt sig. Nu när det felet är avhjälp är ljudet mycket bättre, men några fel kvarstår att fixa. Ena kanalen har lite brum och vid FM-mottagning är diskanten på tok för svag.

Har ni sett ett kopplingsschema någon gång? Här är delar av Blaupunktens och visar ena stereokanalen i själva förstärkaren. De delar som är inringade sitter på ett kretskort. Längst till höger utgångstransformatorn och anslutningar för högtalare. Längst till vänster delar av ekot samt volym- och baskontroll. Ovanför den inringade delen finns motkopplingsslingor för diskant och klangregister. Kondensatorn med namnet C831 och värdet 500 var det som kopplats fel.

Perpetuum-Ebner Rex Deluxe, ett tysk tekniskt mästerverk i toppklass

Nu skall ni få se något finessrikt! Titta noga på detta klipp och notera hur den nedersta skivan i högen sänks ned, hur tonarmen känner av dess storlek och hur den sedan landar på skivtallriken och nålen i ingångsspåret. Det hela är faktiskt något av en teknisk triumf som faktiskt fungerar klanderfritt, vilket jag hade svårt att tro.

Rex Deluxe var en flottare variant av den vanliga Rex som heller inte gick av för hackor. Bland annat är den mindre plastig och så har den större skivtallrik. Detta flaggskepp är dock överlägset lätt att manövrera och håller hastigheten mycket bra.

Blaupunkt New York Vollstereo 4646 mit Konzerthall, lyxklass från 1959

Detta är en intressant apparat. Redan på hösten 1958, det år som stereoskivorna introducerades, lanserade Blaupunkt sitt nya flaggskepp, New York. Förutom två rejäla förstärkare, en för varje kanal, bjöd modellen på en mycket intressant nyhet: eko! Det är denna finess som på tyska kallas Konzerthall. Framför de ordinarie tryckknapparna sitter tre tangenter märkta Normal, Concert-Hall och Studio (se denna bild). Studio är egentligen att föredra, om man nu vill ha eko, ty då blir effekten något dämpad. Normal är som ni förstår inget eko alls.

När jag köpte apparaten var den helt tyst. Lamporna lyste, men inte ett ljud från högtalarna, inte ens litet brum. Efter en liten undersökning hittade jag ett motstånd som var kombinerat med en termosäkring som löst ut. Orsaken till detta trodde jag var någon trött kopplingskondensator, men inte hjälpte det att jag bytte dem (det är dock sådant man bör göra för att förhindra framtida haveri). Felet visade sig vara ett defekt rör. Rör är faktiskt rätt sällan trasiga, men detta hade ett fel vilket fick det att överhetta och dra för mycket ström. När jag bytte det fungerade apparaten.

Det återstår dock en hel del att göra. Det finns mycket glapp i apparaten; det knastrar och sprakar och basen är dålig. På något sätt måste jag skrapa tryckknapparna kontaktytor rena. Skivspelaren, en Perpetuum-Ebner Rex Deluxe måste också ses över, men den verkar dock hålla hastigheten och remmarna är hela. Växlingspinnen är inte fullt fungerande och konstruktionen tycker jag är rätt avancerad och ömtålig (se modellen i aktion här).

Rent visuellt är den dock i mycket bra skick. Skivspelaren sitter under den vänstra luckan och till höger finns plats för en bandspelare (där tänker jag placera sladdar för anslutning till iPhone och annat matnyttigt).

Fortsättning följer!