SJ:s numera rivna arbetarbostäder i kvarteren Kannan och Myrstacken

 SJ:s Enke- och pupillkassa har sannolikt somnat in men en gång i tiden uppförde de en hel del hus i Stockholm. I kvarteret Smultronet, mot Kungsholmsgatan, ligger än idag en ståtlig och originell byggnad signerad SJ:s chefsarkitekt Folke Zetterwall, son till den beryktade Helgo. I kvarteren Myrstacken och Kannan, på ömse sidor sidor av Torsgatan uppe vid Torsplan, låg fram till början av 1960-talet två bostadskomplex med fasader i slammat tegel och ljusgrå snickerier. Byggnaderna var uppförda i 4 våningar men mot Torsplan fanns ett smärre torn på ömse sidor om Torsgatan och det var en våning högre. Arkitekt var även här Folke Zetterwall.

Husen innehöll enkla bostäder, framförallt om 2 rum och kök. Enligt ritningarna var de utrustade med centralvärme dessutom fanns WC och rinnande vatten och avlopp, men inga bad- eller duschrum. I köken fanns skafferi, diskbänk med stenskiva och utslagsho och en spis. På motsatt sida troligtvis ett skänkskåp. Till den fasta inredningen hörde också ett par garderober. Detta var ingen speciellt dålig standard runt 1920 när husen stod klara. Den intresserade kan studera ritningarna till huskroppen i kvarteret Myrstacken och fasaden.

Byggnaderna revs i omgångar. Först ut var kvarteret Kannan som försvann runt 1960-1961 och sedan Myrstacken som revs ca 1964. Husen ersattes av AB Stockholmshems nybyggen signerade Björn Howander och Hans Åkerblad. Det är inget större fel på dem, men nog var det synd att de vackra tegelhusen försvann.

Vill man se fler bilder på de gamla husen går man in på http://digitalastadsmuseet.stockholm.se/ och Myrstacken, Kannan .

3 svar på “SJ:s numera rivna arbetarbostäder i kvarteren Kannan och Myrstacken”

  1. Hej
    Jag bodde i kvarteret Kannan mellan 1953 och 1961 (när rivningen inleddes) och flyttade då tvärs över gatan till Myrstacken. När rivningen av Myrstacken inleddes 1964 var det dags att åter flytta över Torsgatan tillbaka till den då helt nybyggda fastigheten i kvarteret Kannan. Mycket flyttande blev det.
    Tyvärr fanns det ingen centralvärme (och heller inget varmvatten) i de gamla järnvägsbostäderna utan det var kakelugn och fotogenelement som gällde.
    Håller dock med om att det var tråkigt att järnvägsbostäderna revs. Det hade varit möjligt att totalrenovera husen och modernisera dem till anständig nivå.
    Tyvärr, har jag inget gott att säga om de nya husen som byggdes på 60-talet. Typisk 60-talskvalité som nu är mogna för rivning.

Lämna ett svar till Linnea Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *