Till skillnad från spektakel (teater) är tableaux vivants något mycket stillsamt. Det rör sig nämligen om ett slags mänskligt stilleben. Åtminstone in på 1800-talet roade man sig i högreståndskretsar med att illustrera scener, till exempel ur berömda verk. Man målade kulisser, skaffade rekvisita och passande kostymering. Lämpligen arrangerade man tablån i ett angränsande rum, vilket innebar at den enkelt kunde visas för gästerna bara genom att slå upp pardörrarna.
När Atterboms födelsedag skulle firas i Uppsala, under romantikens 1800-tal, illustrerade hans vänner Lycksalighetens ö, genom att i matsalen bygga upp en passande tablå. Kristallkronan demonterades, för att tjänstgöra som lämplig rekvisita.
Cecil Beaton, den kände fotografen, uppskattade de livfulla tablåerna och använde ibland denna grundidé när han arrangerade bilder. Ovan en bild som ursprungligen publicerades i (amerikanska?) Vouge i slutet av 40-talet.