Som engagerad i byggnadsvårdsfrågor och annat som rör vårt kulturarv har jag noterat att det finns en del mycket konservativa människor som t.ex. går i taket taket om en gammal byggnad skulle få tjäna som boende för nyanlända flyktingar. Överhuvudtaget verkar det vara mindre bra med utländsk härkomst, åtminstone om man härstammar från de länder vars kultur inte är alltför lik vår egen (och där kultur kanske fortfarande är en viktig del av vardagen).
Jag undrar om det finns ett folk som är sämre på att förvalta sitt kulturarv än svensken i gemen? De flesta vill ha nytt, vill inte bo i ett museum, åker hellre utomlands (gärna Thailand eller något annat exotiskt) än firar svenska högtider m.m. o.s.v. Jag är själv uppvuxen på landsorten och har upplevt allt detta. Jag har också besökt en illa reparerad herrgård, ja, tämligen smaklös, men faktum är att de flesta inte verkar se skillnaden på äkta vara och nyuppsatt kraffs och finner kåken pittoresk.
En del av de människor som är så rädda om vårt kulturarv skulle intet hellre önska än att allt från funktionalismen och framåt revs och ersattes med nybyggt i gammal stil. Trist för kommande generationer som får finna sig att bli blåsta på den konfekt som dessa kulturvänner förnöjsamt själva smaskar på: gamla välbevarade hus. Tiden går ju som bekant. Vackra och intressanta hus från den modernistiska eran, nej, de är för nya. De måste rivas, de får inte bli så gamla att det måste sparas!
Hur det kommer sig att just svenskar sedan flera generationer skall vara mest lämpade att förvalta och njuta av vårt kulturarv begriper jag inte. Jag skulle göra det, om det varit så att det vore utbrett bland svensken i gemen att vårda byggnader och traditioner med samma nit som idag läggs på att köpa den senaste hemelektroniken och inreda allt öppnare planlösningar i vårt äldre byggnadsbestånd. Om jag får gissa så tror jag att en gammal 30-talsvilla i originalskick är i betydligt tryggare händer om den överlåts på några som flytt från krigshärjat land och lever på marginalen, än ett “kreatörspar från Vasastan” som är ute efter att “återskapa husets själ”.