Olle Hedbergs roman Grop åt andra

Förra sommaren läste jag några av Olle Hedbergs romaner. Vissa tyckte jag mycket om, framförallt de om Iris Mattson och Bo Stensson Svenningson (har bara läst två, inte de två första och den sista). Nu har jag precis avslutat Grop åt andra som är den första i trilogin om Karsten Kirsewetter. Till viss del liknar den böckerna om Stensson Svenningsson vilket dock inte skall tolkas som de ej är värda att läsas, tvärtom, jag blev mycket förtjust i Grop åt andra, framförallt den avslutande tredjedelen.

Karsten Kirsewetter har växt upp med sin far, överstelöjtnant Kirsewetter, och sin mor, änkegrevinnan von Zeta som gifte sig med varandra på äldre dagar. Resultatet av denna allians blev Karsten och denna yngling studerar vid läroverket när boken tar sin början.

Det trista tyg som Karsten fått av sin mors syster med man faller honom inte på läppen så istället beger han sig till en grannstad och lyckas bli av med rullarna genom att knacka dörr. För en del av slantarna köper han sig en gatflicka, ett nöje som tar endast 15 minuter, men som under lång tid gör sig påmint genom den veneriska åkomma som blir resultatet av besöket.

Karsten förflyttas till Stockholm och läser klart gymnasiet och gör sedan värnplikten i Gråsten och där träffar han en ung flicka som han förälskar sig i. Sonja Strömbäck har en tjänst som hembiträde men till hösten flyttar hon till Grenoble och det kommer så småningom även Karsten, fast besluten att vinna den unga Sonjas hjärta.

Det är i skildringen av Karsten och Sonja under deras två veckor tillsammans i Frankrike som boken vinner mitt hjärta. Sonja, som inte vill bli en vanlig fru utan som vill skaffa sig utbildning, jobb och en härlig älskare, och Karsten som den mer konventionellt lagda som önskar fru, barn och en borgerlig trygghet.

Det finns ytterligare ett avsnitt som jag tycker mycket om och det är när hans far, överstelöjtnant Kirsewetter planerar för framtiden, köper sig en gård och inrättar sig för en ålderdom på landsbygden och vet att hans dagar är räknade, något som blir allt tydligt när ålderdomen är nära. Jag tycker om Karstens far, till skillnad från hans högfärdiga moder, som visserligen har sina poänger, inte minst när han faller död ner i damrummet på Grand Hotel Royal, men som i övrigt inte lämnar några djupare avtryck i romanen.

Det finns ytterligare två delar i trilogin och nu vill jag naturligtvis läsa dess. Låt min finna dem på närmaste begagnataffär!

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *