Vännäs, en av de nordliga hållplatserna längs med Stambanan genom övre Norrland, beläget 3 mil från Umeå i Västerbotten. 1891 uppfördes stationshuset och de första resenärerna anlände denna nordliga landsända. I järnvägens spår blomstrade samhället med privathotell och rum för resande. Den nya tiden anlände medelst ånglok till denna avlägsna landsända och introducerade både nya vanor och nya varor i den gamla bondby som ursprungligen hette Nyby.
Christina Palmgren-Rosenqvists barndomsskildring från 30-talets Vännäs visar ett samhälle fullt av liv och framförallt av Rosenqvistar i Storgårn och Gröngård, strax intill lokstallarna på andra sidan spårområdet. Där bodde Stora faster med man och barn, Lilla faster med sin luta, pappan och hans bröder som var lokförare och mamman som först senare kom att förvärvsarbeta och bli Sävergårdens i Umeå erkända kokerska.
Det är en idyll, inte utan mörkare inslag, som målas upp och som varvas med nutid och annan tid. Elegant och läsvärt och framförallt en berättelse om en mycket fin uppväxt som måste ha varit bra att ha med sig på färden genom livet. Indirekt porträtterar hon också sig själv och träder fram som en orädd och självständig person.
En av mina favoritpassager i boken är där Palmgren-Rosenqvist berättar om när hennes förmögne farbror kommer på besök och introducerar nya vanor som hör överklassen till. Med ens blir naglarna sorgkanter ett minne blott och släktens dåliga tänder lagas hos tandläkaren inne i Umeå. I samma veva förstår hon hur enkelt livet i Vännäs är, hur fjärran det ter sig jämfört med den livsstil som präglar morbrorns i en välbyggd hyreskasern på Östermalm.
Palmgren-Rosenqvist skriver däremot inte om utbildningen på Beckmans skola (klasskamrat med Inez Svensson och Gunilla Pontén), om åren på tidningen Vi eller 1957 års resa till Paris tillsammans med Marie-Loiuse och Carl-Johan De Geer som ligger till grund för den utställning som just nu visas på Waldemarsudde. Att höra mer om detta hade kanske varit intressant, men det är inte alls något jag saknar.
En uppkomlings dagbok utgavs på Carlssons förlag 1991 och jag kan varmt rekommendera den. Palmgren-Rosenqvists rätt omfattande textproduktion för tidningen Vi (med texter som Gudars kost och predikanters, “Vi” ställer Sara Lidman mot väggen : har du förfört ungdomen och Hos Ailu på fjället : här talar vindarna och riporna skrattar) finns ännu inte återutgiven .