På kyrkogårdsområdet vid Adolf Fredriks kyrka, precis där Kammakargatan stryker förbi, ligger ett gammalt hus som härstammar från 1600-talet. Där, hos sina morföräldrar, växte Anders de Wahl upp i slutet av 1870-talet och början av 80-talet.
Boken Mormor och morfar är en barndomsskildring där de Wahl berättar om sina barnaår på kyrkogården. En fin bok, välskriven och intressant. Han hade onekligen minne för detaljer och förmågan att skildra dem och därmed fånga läsaren.
De Wahls mor, som var vid teatern, blev tidigt änka och eftersom hon ofta var på turné eller engagerad på annan ort, föll det sig naturligt att hennes två söner fick sitt hem hos föräldrarna. Ett enkelt, men välordnat hem var vad det var. Morfadern var vaktmästare i kyrkan och ständigt sysselsatt med dessa sysslor. Mormodern skötte hemmet det två dottersönerna som hon verkligen höll av.
Anders de Wahl gick som bekant även han till teatern och blev ett stort namn. Idag är han kanske mest känd för att ha läst Ring, klocka ring i radion under många år. Han levde under många år på 4 trappor i huset Strandvägen 25 och dog 1956. Titta upp mot balkongen nästa gång ni Strandvägsflanerar och sänd honom en tanke. Boken hittar ni säkert på Bokbörsen för en billig penning.
Tankar kan med fördel också sändas från den sommarservering som åtminstone de senste åren funnits på nedre botten i huset på Adolf Fredriks. Där finns också en tavla med en del ytterligare information om skådespelaren. Sedan kan man sitta ute och njuta av kaffe och bullar med utsikt över kyrkogården och fundera på livets förgänglighet. Om man därvid börjar anfäktas av existentiella tvivel kan man lämpligen gå in i kyrkan och´begrunda monumentet över Cartesius och trösta sig med att “cogito ergo sum.”
Ja, det stämmer! Jag har aldrig fikat där, men går förbi då och då. Jag gillar kyrkogården och sätter mig där ibland för att vila.