Bilen är en lyxvara vi kan vara utan

Äntligen en bra artikel om bilismen, tänkte jag när jag läste artikeln Bilen en lyxvara vi kan vara utan på SvD:s Brännpunkt. Jag är som bekant mycket förtjust i bilar och mekanik, men jag anser att deras existens bör skrivas på nöjeskontot (om man inte bor i glesbygden) och därför skall de inte höra vardagslivet till.

Bilen har naturligtvis inneburit en revolution när det gäller att förflytta sig och den har ökat den personliga friheten. Till nackdelarna här att en stor del av den närservice som funnits, såväl i staden som på landet, försvunnit. När privatbilismen var relativt ny, var det få som hade bilar och då samåkte man. Idag när många har bil, sitter man allena i sin kupé. Av den anledningen kan man tycka att den ökade bilismen också fjärmat människor från varandra.

Något som irriterar mig är människans jakt på det komfortabla livet. Jag tror inte att det är bra, jag tror att det är precis lika dumt som äpplet i paradiset som inte gick att motstå. Jag tror att människan behöver få hugga i och att lättjan är en farlig fiende. Inte så att man skall slita ut sig fullständigt, snarare är det alla små detaljer som t.ex. fjärrkontroller som gör människan alltför bekväm.

9 thoughts on “Bilen är en lyxvara vi kan vara utan

  1. Håller med.
    Och apropå hela “vi skattebetalaretjatet”: Hur många tjänstebilar betalar inte “vi” för? Som drar land och rike runt med fruar och älskarinnor, eller som Ebbe the Movie visade, en liten kille som vill göra intryck och åker hela vägen upp till Värmland, med avdragsgilla taxin. Blä. Mindre bilar, mer tåg och annat trevligt…sparkstötting till exempel 😉

    1. Tänk så många järnvägslinjer som grävts upp! Förr gick det ju banor överallt och av dem finns mycket få kvar. Folk som åker bil överallt tenderar dessutom att bli feta. Att promenera och släpa grejer på kollektivtrafiken är nog betydligt nyttigare. Jag tror på taxi och bilpoler när man verkligen behöver bil. Annorlunda är det dock i glesbygden. Där jag är uppvuxen går, eller kanske snarare gick, en buss in till stan på morgonen och en hem på kvällen.

  2. Den dummaste järnvägsuppgrävning jag vet är den som utplånade linjen mellan Malmö och Skanör-Falsterbo. Nu sitter det en gubbe i varje bil och köar fram och tillbaka.
    Ett annat fenomen som retar mig vanvettigt är föräldrar som skjutsar sina barn till skolan, trafikkaos utanför skolorna och barnen blir fetare och fetare. Och så tror de att de gör ungarna en tjänst. Usch!

    1. Tänk vad man investerade i infrastrukturen under 1800-talet och början av 1900-talet! Nu tänker jag på järnvägen som måste ha kostat åtskilligt att anlägga. Jag tror aldrig vi kommer ha råd att göra något liknande igen.

      Ungar måste röra på sig, dessutom är det väl bra om de lär sig att klara sig själva?

  3. Som renrasig hedonist håller jag väl inte riktigt med dig i sista stycket, förutom det att lättjan är en farlig fiende. Och vad gäller äpplet så gav det ju oss något som diktatorn Gud inte ville att vi skulle ha, nämligen kunskap. Men sen är jag ju också en neurotisk och misantropisk djävul.

  4. Den sjätte juni, på nationaldagen, firade Eslöv sitt hundraårsjubileum som stad, tillkommen eftersom mängder av järnvägar strålade samman där i en punkt. Nu är de flesta upprivna, och X 2000 blåser förbi.

    Det vore kul om du kunde leta upp en järnvägskarta från den tiden nätet var som tätast, i mitten av trettiotalet skulle jag tro – det räcker med en över Skåne – och som en pedagogisk jämförelse en över de få linjer som finns kvar i dag…

    Det finns städer där man varit klok och förutseende nog att bevara spårvagnar – Göteborg, Norrköping, Helsingfors, Melbourne – men på de flesta håll har man rivit upp spåren till förmån för privatbilismen, till exempel är Auckland på Nya Zeeland ett avskräckande exempel. Dock återinförs de på sina håll, bland annat i amerikanska storstäder…

    Och trådbussarna, vart tog de vägen?

    När bilar var få gick det lätt att lifta ner genom Europa, nu när de är många är det nog nästan omöjligt: egoismen tilltar i takt med ägandet

    1. Bra idé! Skall se vad jag kan finns. Det är otroligt dyrt att anlägga spårväg idag. I Stockholm anläggs nya spår men frågan är om det är värt det. Trådbussar är nog billigare, men jag undrar om de ens finns i de gamla öststaterna?

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *