I mitt skivbibliotek står en gammal skiva med ett vackert omslag i linneimitation av den typ som var vanlig i 50-talets mitt. På omslaget finns en liten etikett och där står CALLAS Airs d’opéras. Det första spåret är Un bel di, vedremo ur Madame Butterfly. Det är en av mina favoriter i detta fack.
Vedi? È venuto!
Io non gli scendo incontro. Io no.
Mi metto là sul ciglio del colle e aspetto,
e aspetto gran tempo
e non mi pesa,
la lunga attesa.
Jag har precis sett Callasdokumentären som visas på SVT Play just nu. Den är intressant och verkar välgjort. Innan jag tittade på den läste jag en längre text på engelska Wikipedia om Callas liv och karriär. Dramaturgin i filmen är tydlig, ty den börjar med hennes möte med skeppsredaren Aristoteles Onassis, mannen med vilken hon hade en lång kärleksaffär, och börjar sedan från början med hennes uppväxt, utbildning och tidiga succéer och blir sedan den framgångssaga som man vet skall sluta med undergången. Vackert, ja, men samtidigt tycker jag att det är attcementera förhållandet mellan konsten och lidandet, vilket generation efter generation förs vidare till nya förmågor. Ja, jag gnäller kanhända lite i onödan, ty det var en gripande dokumentär, men nog kan det för den skull finnas smolk i bägaren.
Callas är intressant på många sätt. När hon blev stor i Italien i slutet av 40-talet var hon en tämligen fyllig dam. Som mest vägde hon uppemot 100 kilo, vilket inte är ovanligt för damer i operafacket. Efter en snabb viktminskning var hon år 1954 smal som en vidja och skön likt en grekisk staty. Hon blev den vackraste och mest karismatiska kvinnan i operavärlden och det var nog, förutom rösten, en minst lika viktigt anledning till att hon blev legendarisk.
Lika mycket rubriker som hennes liv och skönhet gav upphov till, lika omdebatterad var Callas röst som sägs ha försämrats i och med viktminskningen. Hur det verkligen förhöll sig, får vi aldrig veta. Det kan lika gärna ha varit pressen och kärleken som gjorde att hon inte längre orkade med de krävande rollerna. Alla artister har ej Birgit Nilsons stamina.
Hennes skönhet verkar dock aldrig helt ha falnat, ty hon dog endast 53 år gammal år 1977. Kanske på grund av kärleken till Onassis som fått sig en rejäl törn när han äktade Jackie Kennedy istället för henne själv. Kanske på grund av hans död år 1975. Kanske bara för att hon var en olycklig människa i allmänhet.