För ett par veckor sedan såg jag Tom Friedman-utställningen på magasin 3 i Frihamnen. Nästan omgående fick jag syn på Två pappersark skrynklade på identiskt vis vilket gjorde mig full i skratt. Strax intill hängde i ett hörn en uträtad klädhängare av ståltråd och mitt emot en kvadratmeterstor yta insmetad med blå tandkräm.
“Friedman uppmuntrar oss att ifrågasätta hur vi ser och vad som är verkligt. Ett konstnärligt arbete som på samma gång är allvarligt,lekfullt och intelligent” läste jag i utställningsbroschyren och blev inte klokare för det. Jag luktar på tandkrämen och mycket riktigt, den luktar tandkräm.
Utställningens höjdpunkt var en liten konstgjord fluga på en vägg. En bit bort satt en människa i miniatyr. Man förstår att situationen är hotfull, ty flugan var av ungefär samma storlek som mannen. När jag betraktade detta verk ändrades med ens förutsättningarna: en liten bananfluga landade mitt emellan de två kontrahenterna. Hur skulle detta sluta? Vilken utmärkt livekoreografi. Så bra att man borde rama in!
På bilden ovan mitt eget bidrag till den konceptuella konsten: En Telia-räkning som Vår herre inte betalade och som jag i vredesmod skrynklade samman när jag förstod att jag var tvungen att själv stå för utgiften. Hade jag varit mindre lat, hade jag väntat en månad till och skrynklat ihop även nästa räkning på identiskt vis.