Regn, regn och regn.
I SvD fann jag en intressant intervju med Inger Possenius Bichara med anledning av den bok om hennes liv i Egypten som hon precis gett ut. Från en liten enrummare på Gärdet till priviligerad fru i Epypten och så tillbaka igen till Sverige med högst ordinära inkomster. Jag gillar hennes inställning till livet.
Igår såg jag The Reader, Högläsaren. Jag blev helt tagen. Det var en väldigt bra film och efterom jag inte läst boken, antar jag att även den är fantastisk. Scenerna i rättsalen var starka. De var så snabba att dömma, trots att merparten av Tysklands befolkning på något sätt var medskyldiga. Om man nu kan prata om skuld på det sättet. Ämnet är svårt och jag undrar om spåren någonsin kommer att tvättas bort.
Och hur vacker var inte scenen när den unge mannen står i det kalla kvällsljuset och den i varmt ljus badande spårvagnen anländer till hållplatsen.
Kate Winslet var oväntat snygg. Där ser man vad vackra kläder och avsaknad av smink kan göra. För att inte tala om hur väl hon gjorde rollen. Precis som Ralph Fiennes som, hos mig, åtnjöt både sympati och förakt.
Egentligen hade jag tänkt se Drottningen och jag på Zita, men den var slutsåld. Där hade man tur.
Jag läser Byggmästaren. Två årgångar, 1952 och 1953. Vilka påkostade byggen som blev till under dessa år. Jag läser om Hotell Malmen som verkar ha varit något mycket fint en gång. Kanske är det i den gamla festvåningen, Malmsalen, som man spelar Laserdome nu, kanske finns den kvar.
Inredningsarkitekt Acking skriver, angående rummens inredande, om hur han anser det viktigt med en växling mellan skuggor, halvskuggor och ljus och därmed en rogivande och vänlig karaktär, bruten av en mer verksamhetsbetonad klarhet vid arbetsplats och läslampor.
En artikel om restaurering av gamla hus. En sak kan man vara säker på: om 20 år restaurerar man på ett annat sätt än man gör idag och säkerligen kommer man att beklaga hur hårt man gick fram med senare tiders tillägg.
Och alla välplanerade radhus med öppen spis! Ett hem utan öppen spis, eller annan eldstad, är inte ett hem kan jag tycka. Hemmets hjärta och värmekälla får inte saknas.
Jag lyssnar på ett par album med Zavier Cugat, inspelningar med hans Waldorf Astoria orchestra. 40-tal. Precis som Shostakowitch 6:e symfoni med Reiner och Pittsburgs symfoniorkester.
Och regnet trummar mot rutan.