Bilderna ovan hittde jag här, hos Ann Duroj. Något av en guldgruva om man är intresserad av det sena 70-talet och tidiga 80-talets punkscen (se Mina punkvänner och glöm inte att titta på Lustans lakejer och Gallerian).
I början mitten av 90-talet började jag lyssna på Reeperbahn. Jag köpte den samlingsskiva som då släpptes. På senare år har jag köpt de flesta av deras skivor, förutom den första, den som kom i slutet av 70-talet. Bäst tycker jag om Peep Show och Intriger. Peep Show är kraftfull, Intriger är sorgligare och mer lågmäld (när den gavs ut, hade bandet splittrats och Peter Ivarss tagit sitt liv).
Reeperbahn gjorde mycket bra: Gröna tapeter, Älskling du är som en pistol, Du roar mig min vän, får nog tid för dig sen, Små druvor, Det var länge sen. Det är egentligen ingen större idé med att rabbla upp allt som är bra, för mycket var bra och de hade verkligen sin distinkta stil. Inte glömmer man dem i filmen G. Den som inte sett Boots of shiny, shiny leather, har sig själv att skylla. Mums.
Marrakesh är något alldels extra; ökenromantik och en fantastisk produktion.
Följer spåren i sanden,
rider i drömmen fram,
ibland oss rider en hägring,
jag antar att han rider främst
Vill man, kan man se Reeperbahn live 1983. Det tycker jag verkligen att man skall göra. Kanske sjunger Olle Marrakesh, det skulle isåfall passa bra till hans klädsel.