Länge har jag gått och väntat på Tristan och Isolde i den klassiska och prisbelönta inspelningen från Bayreuth 1966 med Birgit Nilsson och Karl Böhm som dirigent. Förra veckan fann jag den äntligen för en billig penning.
Wagners opera handlar om Tristan och Isolde som av misstag råkar dricka kärleksdryck. Som ni säkert förstår, blir kärleken ödesdiger.
Det allra bästa med hela operan är dock musiken och framförallt då ouvertyren till första akten. Den är både suggestiv och oändligt vacker och man förstår redan då hur det kommer att sluta. Klassisk musik kan verkligen framkalla samma känslor som mer nutida populärmusik, vilket naturligtvis är självklart, men likväl kan det komma som en överraskning för novisen.
Och som grädde på moset läser jag just nu La Nilsson, hennes självbiografi som är mycket underhållande.